Min hustru Petra är boven i dramat. Den här gången ska tilläggas.
Under en av reklampauserna i ”Robinson” förflyttade hon sig från tv-soffan till till köket.
Det prasslade till lite och jag hajade till.
”Är det dags igen.”
Sa jag lite uppgivet.
”Japp, vi börjar på måndag.”
Sa min kära Petra och log.
Ja, vi har problem och ibland kan jag tänka ”hur svårt kan det vara?”.
”Vi kan inte fortsätta så här!”
Det var en vädjan, men på något sätt var jag ändå lite glad.
Jag visste ju att jag hade köpt en dubbeldaim som låg gömd i lådan i köket. Plus lite rester från inköp av smågodis några dagar tidigare.
Petra och jag älskar godis. Vi gillar även chips, bullar, kakor och så vidare.
Vi har bestämt oss många gånger och sagt till varandra att nu får det vara slut på frossandet.
Måndagen brukar gå bra, tisdagen likaså och allt som oftast onsdagen.
Sedan kommer torsdagen…
I coronatider har det dessutom varit extra jobbigt, vi ska ju vara hemma och hänga i soffan.
Och ska vi vara ärliga: Hur kul är det med ett äpple?!
Min favorit är ostbågar följt av vingummi.
Men ostkrokarna (som är det ”riktiga” namnet) är ändå nummer ett. Helst ska de vara så där dagen efter-sega. Men det finns ett knep för detta: Fem-sex timmar innan du ska inta ostkrokarna lägger du ut dem på en tidning.
När det sedan är dags att frossa dessa ljuvliga små krokar har de segat till sig och dessutom har tidningspapperet sugit åt sig en del av fettet.
Två flugor i en smäll!
Men nu får det vara slut och Petra och jag har tagit ett kollektivt beslut om att inte ha något gott hemma. Det får räcka med helgerna kom vi fram till.
Problemet är att helgen börjar på fredag morgon och pågår till söndag kväll, tre av veckans sju dagar…
Kanske ska föreslå att vi tar en godis- och snacksfri månad. Juni skulle passa bra, då har vi en månad på oss att äta upp allt gott som finns på våra respektive gömställen.
