Sommarlovet börjar lida mot sitt slut när jag träffar hockeytalangen Villiam Lederud i föräldrahemmet i Folkärna. Det är en av få vädermässigt hyfsade sommardagar och pappa Jocke bjuder på kaffe och bulle på uteplatsen.
När ni läser detta har flyttlasset redan gått till värmländska Karlskoga. En ort där det finns många års hockeytradition och givetvis har Villiam koll på klubbens A-lag i hockeyallsvenskan.
Men det är inte där som han kommer att spela, det är J18-laget som gäller.
– Det känns som jag gjorde rätt val även om det fanns fler alternativ, säger Villiam.
Det är på sätt och vis en hockeyfamilj jag har hamnat hos. Pappa Jocke var målvakt i Avesta BK och i en Stockholmsklubb innan skador fick honom att sluta ganska tidigt. Lägg därtill storebror Valter som gick på hockeygymnasiet i Leksand och numera spelar 26-åringen med IFK Hallsberg i division 2.
– Han bor i Örebro, det känns ända bra att han inte har så långt till Villiam, säger mamma Sofia när hon dyker upp från sitt arbete som ridskolechef på Åsebo Ridsällskap.
Någon hockeyspelande har det dock inte blivit för Sofia, för henne är det ridsport och hästar som följt henne i livet.
För Villiam blev det hockey tidigt i Skogsbo SK, men först som målvakt – likt pappa.
– Jag stod i mål till jag var kanske tolv år. Men sen blev jag utespelare. Kan säga att jag då låg efter med skridskoåkningen.
Men det är något som han har jobbar hårt med, det visar om inte annat det att han spelat med Dalarnas Tv-pucklag den gångna säsongen.
– Jag har satt upp flera delmål, det första var att bli uttagen till Tv-pucken och det andra var att komma in på ett NIO-gymnasium (nationell intagning), säger Villiam.
De övriga?
– Att spela i ett bra seniorlag, få något landslagsuppdrag och sedan spela i NHL. Det är väl alla spelares mål, säger Villiam.
En som tagit sig till NHL är Avestasonen Nils Åman.
– Jag kan inte säga att jag känner honom, men vi har träffats. Har dock koll på hur mycket poäng han gjorde i min ålder eftersom jag gillar statistik.
Att som 16-åring flytta hemifrån är en stor förändring i livet. Inte bara det att bo själv, det här med att laga mat förändrar vardagen.
– Vi kommer att äta i skolan och få med oss matlådor, men jag kommer att laga en del själv också.
Är du bra på det?
Villiam ler innan han svarar.
– Jag kan laga det enkla, typ spaghetti och köttfärssås. Kan väl säga att jag kan grunderna.
Och pappa är inte orolig för sonens matlagning.
– Det där kommer Villiam att fixa, ler han.
Redan i vintras var Villiam på en tryout i Karlskoga och i sommar var han på fystest.
– Jag har hunnit träffa tränaren och det känns bra.
Känner du någon i laget?
– Ja, en kille från Mora som jag spelat ihop med i Tv-pucken.
Att studera på hockeygymnasiet i NIO innebär en intensiv vardag. Dels studierna i skolan, dels antalet träningar och match varje vecka.
– Det blir två, tre hockeypass med skolan i veckan plus träningen med laget och kanske ett par matcher i veckan.
Är man från Dalarna ska man hålla på Leksands IF (eller Mora IK).
Gör du det?
– Nej, jag håller faktiskt inte på något lag. Pappa är leksing, men jag får hålla på BIK Karlskoga.
Han är lång den 16-årige Villiam, 193 centimeter, och väger dessutom 90 kilo.
Vad är din styrka?
– Storleken, men också min spelförståelse. Jag offrar mig för laget och har en vinnarskalle.
Vad måste du förbättra?
– Måste bygga på mer styrka, det fysiska spelet.
Äventyret har bara börjat för Villiam och för mamma och pappa blir det andra gången de gör den här resan.
– Det känns bra att vi varit med om det här när Valter gick hockeygymnasiet och det är ju trots allt inte så långt för oss till Karlskoga, säger mamma Sofia.
Villiam gillar husmanskost
Namn: Villiam Lederud.
Ålder: 16 år.
Familj: Mamma, pappa och storebror.
Bor: Karlskoga.
Gör: Ska börja på hockeygymnasiet.
Äter helst: Sushi och thaimat, men även husmanskost.
Dricker helst: Mjölk.
Ser på tv: Tittar sällan, men då blir det oftast sport.
Favoritfilm: Ingen speciell.
Förebild: Connor Bedard, blivande NHL-stjärna.
Fritidsintressen: Träna och fiska.
Favoritlag: Manchester City.
