Något som varit retsamt under mycket lång tid kopplat till efternamnet är att ständigt få frågan: ”Är det du som skrivit den där spökboken?”.
Svar: ”Nej, det är inte jag utan min lillasyster, Eva.” Hon skrev boken ”Det spökar i Borlänge” för över 20 år sedan och har sedan dess inte författat så mycket annat än vykort, inköpslistor och protokoll.
Jag – däremot – har under många år och i olika publikationer i Dalarna skrivit flera tusen texter. Och de allra flesta har jag signerat med både för- och efternamn.
Men hur många känner till det?
Långt färre än de som lagt min lillasysters namn och författande på minnet verkar det som.
Men jag är inte bitter…
Oftast har det dock varit till min fördel att folk känner mig via mina släktingar med samma efternamn.
Att svara ja på frågan: ”Är du dotter till elitgymnasten, Gösta?” kunde öppna en del dörrar och få människor vänligt inställda. Gymnasten själv har nu hjulat in i himlen för länge sedan och de som pratar om honom blir allt färre.
Minnet av mamma Maggans broccolisoppa lever dock än hos många av de numera vuxna förskolebarn som åt lunch på Anemonen i Borlänge under 1980- och 1990-talet. När de förstår att vi är släkt lyser de upp och man kan nästan se hur det vattnas i munnen på dem.
I dag har det kommit ännu en generation med samma efternamn.
När jag intervjuade en företagare i kommunen nyligen fick jag frågan om jag var släkt med Ella. Hon är med sina snart tretton år äldst av mina syskonbarns barn och brukar hänga med företagarens dotter. Så jag svarade glatt ja och även det gjorde samtalet lite mer lättsamt.
Nu har min systerson David och hans sambo Elina precis berikat släkten med ännu en liten Diffner som föddes den 2 november.
Det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan jag får frågan: ”Är du släkt med Gusten?”
