Intervjun med Jan-Christer Svensson gjordes på Alla hjärtans dag, den 14 februari. Detta var för övrigt samma dag som boken ”Hindöga” släpptes av förlaget.
– Och häromdagen fick jag faktiskt fortsättningen beviljad av förlaget. Del två är färdigskriven men jag har inte bestämt mig för om jag vill ge ut den, det hänger lite på hur den första tas emot, säger han.
Jan-Christer är ett välkänt namn i både Falun och Stora Skedvi där han drev bageriet Brödleva fram till för några år sedan. Men han är född i Stockholm och växte upp i Västerås.
– Jag utbildade mig inom musik, vilket jag jobbade med i tio år. Vi flyttade till Dådran, i norra delen av Rättviks kommun. Vi fick två döttrar och flyttade senare till Svärdsjö i Falu kommun. Jag drev Café Lyktan på Folkets hus i Falun och arrangerade 1 000 föreställningar på tio år, mestadels musik men även teater och författarbesök. Jag gjorde även ett kort inhopp som konstnärlig ledare för Falu Folkmusikfestival, berättar Jan-Christer Svensson.
När chansen att sadla om helt dök upp, i form av möjligheten att köpa ett konkursat bageri i Svärdsjö, så slog han till direkt och öppnade Brödleva.
– Jag hade mycket självförtroende men ingen kunskap alls. Egentligen kunde jag bara baka en sorts bröd, som jag bakade hela tiden. ”Hur ska du klara detta om en utbildad och erfaren bagare gick i konkurs?” fick jag höra. Men det funkade och sedermera dök det upp ett hus till salu här i Stora Skedvi som vi blev stormförtjusta i. Vi köpte huset och flyttade hit både oss och bageriet.
Köpekontraktet på huset skrevs under i samma veva som Leksandsbröd lade ner Vika Bröd i Stora Skedvi.
– Så det var rätt oroligt i bygden just då men bageriet gick bra. Vi hade bra rykte och folk kom långväga ifrån. Jag behövde inte göra någon reklam alls, det bara rullade på. Bland annat tog jag emot grupper som fick grädda egen pizza i ugnen, det var en hit. Sedan hade vi ett litet Bed & breakfast också, det var flera mindre företag som bokade in sig med övernattning.
Faktum var att det gick lite för bra för Jan-Christers företag.
– Jag jobbade slut på mig och gick in i väggen. I samma veva slutade äktenskapet med skilsmässa. Jag hade fått ont i händerna och hade svårt att spela musik. Därför bestämde jag mig för att gå i tidig pension. Jag hade ju tänkte att baka i tio år till men så blev det inte. Nu hyr jag ut bageriet till James och Maria som driver det under namnet Kanel och Kummin. Huset såldes och så köpte jag den gamla personalbostaden vid Forsnäsgården, med fantastisk utsikt över älven. Jag bor på nedervåningen och hyr ut två lägenheter på övervåningen.
Dessutom köpte Jan-Christer sig en gammal husbil.
– Den gjorde att jag fick smaka på friheten som pensionär. Plötsligt fick jag en massa tid över till att odla andra intressen, som att måla och skriva. Jag hade aldrig målat förut men åkte och köpte utrustning och så var det bara att sätta i gång. Jag vet aldrig vad det blir när jag målar, jag bara klickar ut lite färg och börjar måla. Det är som att det går av sig själv.
Även om han har skrivit dikter länge så brukar han inte skriva några längre berättelser. Fram till när fröet till den nya boken kom till honom en morgon.
– Jag vaknade med en mening i huvudet. Det löd: ”Revolvern låg längst inne i byrålådan”. Jag grubblade på den där meningen och försökte göra en dikt av den men det blev en hel novell i stället. Då visste jag inte att det skulle bli en hel bok av det hela. Jag blev själv nyfiken på vad som skulle hända sedan, så jag skrev en novell till och sedan flöt det bara på, precis som när jag målar. Orden och meningarna bara hakade i varandra.
Efter två veckor hade han skrivit klart råmanuset på 63 kapitel som sedan bearbetades till debutomanen ”Hindöga” som nyligen gavs ut på Lava förlag.
– Förlaget hade en tävling där man kunde skicka in sitt manus. Jag gjorde det men fick besked om att jag inte gick vidare. Däremot ville de gärna ge ut min bok ändå. Dessutom skrev jag en dikt till varje kapitel så man får med en diktsamling på köpet, säger Jan-Christer Svensson.
Vad handlar boken om?
– Om att komma igen, att mycket i livet handlar om ödet. Det är en feelgoodroman men mörka undertoner. Historien kom av sig själv. Det är inte självupplevt men det handlar mycket om känslor som jag själv har känt eller som jag känner.
Jan-Christer tror att friheten och avsaknaden av press gör det lättare att skapa både tavlor och texter.
– Tidigare har det mest handlat om att prestera, att ha bra arrangemang på kulturkaféet som skulle locka många besökare, att baka bättre bröd som sålde mer och så. Men nu gör jag precis det jag vill göra och har ingen press på mig. Jag skrev boken för att jag hade lust med det. Det är en gåva att få tiden att räcka till.
Skrivkrampen slog dock till när han skulle börja skriva på uppföljaren.
– Då började det nog handla lite om prestation igen så då låste det sig helt. Sedan släppte skrivkrampen, lyckligtvis. Jag tror att skrivkramp handlar om att hjärnan vill mer än vad fingrarna klarar av.
Däremot har inte husbilen blivit den författarlya som han trodde på förhand.
– Jag hade ju sett framför mig att jag skulle åka runt med husbilen och stanna lite här och var och skriva lite men det är hopplöst, jag kommer liksom inte riktigt till ro där så att jag ska kunna skriva något. Jag har inte kunnat skriva en enda rad i husbilen.
Finns det någon likhet alls mellan din tidigare karriär som bagare och att skriva böcker?
– Ja, kanske. Man jäser fram orden och gräddar dem till meningar. Jag har faktiskt skrivit en bakbok med dikter men förlaget som jag skickade den till tyckte att det var för spretigt. ”Är det en bakbok eller en diktsamling?” undrade de. Jag tyckte att det skulle kunna vara både ock. Men det finns kvar som idé, att försöka ge ut den framöver.
Om han bestämmer sig för att ge ut fortsättningen på ”Hindöga” är ännu oklart men faktum är att Jan-Christer även har provat på en annan genre.
– Jag har faktiskt precis skrivit en barnbok, som jag har skickat in till ett förlag. Vi får se vad det blir. Det var samma sak där, det dök bara upp namn på olika karaktärer som passade. Och det var befriande att skriva barnboken, det var lättare på något sätt, säger Jan-Christer Svensson.
Jan-Christer Svensson
Ålder: 68 år.
Bor: I Forsnäs, i den gamla personalbostaden intill Forsnäsgården.
Familj: Två döttrar, bosatta i Stockholm och Köpenhamn
Yrke: Pensionär, författare och lägenhetsförvaltare
Intressen: Förutom att skriva och måla så är musiken väldigt viktig för mig. Jag gillar även att resa och möta nya människor. Jag har hela tiden en massa projekt på gång, jag tycker om att testa om något fungerar. Just nu är jag inne på odling och har ett odlingsprojekt i källaren.
