Lyckligt hemma efter 130 mil på skidor

Av Karin Diffner

BORLÄNGE.
Efter 1 301 kilometer på skidor genom fjällvärlden i regn, storm, köld och solsken är Britta Backlund och Jesper Osterman hemma igen.
– Vi skulle haft mer fet mat med oss, säger de och skrattar.

När vi träffas hemma hos Britta på Gylletäppan har det gått tre veckor sedan de gick i mål efter 61 dagar längs Vita bandet.

– Jag var helt slutkörd och immunförsvaret i botten, så jag blev förkyld när jag kom hem och har legat utslagen, berättar Britta.

– Men nu är jag på benen igen.

Hon är fortfarande solbränd av fjällsolen, precis som Jesper. De är smalare än i februari och bådas ögon strålar av glädje.

– Det har varit fantastiskt. Bättre än vad man kunde tänka sig, säger Jesper.

Britta håller med:

– Livet på fjället är så enkelt på något visst. Tufft men härligt. Man får perspektiv på livet, säger hon.

Här visar fjällvärlden sig från sin lugna sida med klarblå himmel och fina spår. Andra dagar var tuffare för Jesper och Britta med snöstorm, motvind och branta uppförsbackar. Foto: Privat

Men perspektiv det hade Britta egentligen redan före det långa skidäventyret. Hon och Jesper hade velat åka Vita bandet i många år, men bestämde sig när Britta i fjol fick återfall i bröstcancer.

– Man vet inte hur lång tid man har, så man ska inte vänta med det man vill göra, säger hon.

Planerna på skidturen var det som höll henne uppe under fjolårets svåra behandling. Efter noggranna förberedelser gav de sig av i januari.

I början fanns en oro för att Britta inte skulle klara av den fysiska ansträngningen, särskilt med tanke på de biverkningar hon fått under cancerbehandlingen.

– Jag har nervskador i fötterna som gjorde att jag fick allt ondare i fötterna under dagarna när vi åkte, men nästa dag kunde jag börja från noll igen, berättar hon.

Hur klarade du av att ha ont hela tiden?

– Vyerna och upplevelsen väger upp smärtan och till slut glömmer man bort att man har ont.

Brittas stelhet i lederna försvann däremot tack vare den konstanta skidåkningen.

– Så man ser vad rörelse är positivt för kroppen.

Jesper å sin sida säger att han sällan känt sig så tillfreds som under skidäventyret.

– Jag mådde extremt bra både i kroppen och huvudet och det blev bättre och bättre ju längre tiden gick.

Fem vilodagar var inplanerade men ytterligare tre behövdes på grund av storm. Oftast bodde Jesper och Britta i sitt tält men även i stugor och på hotell. Foto: Privat

Någon enkel resa var det dock inte. Paret fick uppleva alla väder. Från nästan barmark att dra pulkan på och förrädiska isar att ta sig över till 30 graders kyla och storm eller strålande solsken.

– Det var tydligen en ovanligt tuff vinter, men vi tycker att det är häftigt att få uppleva allt, säger Jesper.

Även dagarna med motvind och enorma uppförsbackar har sin charm tycker han och Britta.

– Ja, då njuter man ännu mer när man kommer fram, säger hon.

Ibland gick det flera dagar utan att skidåkarna hade täckning, något som Britta tyckte var skönt. "Man blir ner närvarande och harmonisk". Foto: Privat

Annars blev deras stora mål att njuta under hela färden och det lyckades de med allt mer ju längre den gick. Några större missöden än att tältpinnarna vek sig av stormarna hände inte.

Men en sak skulle de gjort annorlunda – haft mer fet mat med sig.

– Det är en utmaning att få i sig tillräckligt med fett för man förbränner så mycket, säger Britta.

– Men vi fick köpa på oss chips, choklad och kakor efter vägen och om det fanns möjlighet så åt vi pizza och hamburgare med extra feta såser.

Vad var det värsta?

– Att komma ur den varma sovsäcken när det är minus 30 och sätta på sig kalla, fuktiga kläder och stelfrusna pjäxor.

Och det bästa?

– Att vara själv ute på fjället och se alla fantastiska vyer, vita vidder och inget folk någonstans.

Att efter 61 dagar komma till målet innebar dubbla känslor för Britta och Jesper: De kände en lättnad men också en tomhet till att resan var över - för den här gången. Foto. Privat

Vad har ni för råd till andra som funderar på att göra samma sak?

– Gör det! utbrister Britta och skrattar.

Men sedan resonerar hon och Jesper sig fram till att intresserade nog ska prova i lite mindre skala först.

– Jag tror väldigt många skulle behöva släppa sin telefon och gå ut på fjället ett dygn i alla fall för att njuta av lugnet, säger Britta.

Kommer ni att göra något liknande igen?

– Ja, vi vill det, men vi har inte bestämt vad, svarar Jesper.

Fotnot: På instagramkontot rosavita bandet har Britta och Jesper hittills samlat in 53 580 till Bröstcancerfonden.

Vita bandet

Fjällfararnas Vita band är ett äventyr som går ut på att ta sig de 130 milen mellan Grövelsjön och Treriksröset på skidor.

Cirka 20-30 personer åker Vita bandet varje år. I år startade 34 och 18 av dem kom i mål.

På somrarna finns ett motsvarande äventyr som kallas Gröna bandet.

Här visar fjällvärlden sig från sin lugna sida med klarblå himmel och fina spår. Andra dagar var tuffare för Jesper och Britta med snöstorm, motvind och branta uppförsbackar. Foto: Privat