Vemodig flytt efter 90 år på Hoppet
På Hoppet har Astrid Svensson bott i 90 år. Här har hon lekt med sina syskon, blivit tidigt moderlös och uppfostrat sin egen dotter.
– Det är vemodigt att behöva flytta, men jag har det bra nu också, säger hon.
Astrid Svensson fyller 93 år nästa gång och har alltid bott på Hushagen. Eller på Bruket som många också kallar området. Sina första två eller tre år tillbringade Astrid i en lägenhet på Hyttsidan.
– Det var hus som låg på andra sidan järnvägen, men de revs sedan, berättar hon.
I huslängorna fick på den tiden bara arbetare vid järnverket bo. Där arbetade också Astrids far, Filip. I mitten av 1930-talet flyttade han och hustrun Hanna med nio barn till en tvårumslägenhet i den kasern som Astrid bott i nästan hela sitt liv.
Hon berättar att det varken fanns varmvatten eller toalett inomhus när hon var liten.
– Men vi hade dass där garagen är nu. Där kunde man sitta och prata med grannarna på andra sidan väggen, säger hon och ler vid minnet.
Även om det var fattigt och eländigt, som Astrid säger, så har hon mest ljusa minnen från uppväxten.
– Det var många barn att leka med, bra sammanhållning och man kunde låna lite mjöl eller socker av varann.
Hur var det att bo så många i två rum och kök?
– Jag har aldrig lidit någon nöd. Och var det någon som bråkade så brukade pappa säga: "Gå ut och slåss så ni blir sams", säger Astrid och skrattar.
Han kunde också ge en 50-öring till den av ungarna som högg en korg ved som de kunde få upp värmen i bostaden med, minns hon.
När Astrid var 13 år dog mamman, bara 48 år gammal.
– Det var svårt. Då fick min äldsta syster, Märta, ta hand om oss minderåriga. Det kan inte ha varit lätt för henne heller; hon var bara 19 år.
Barnen växte upp och flyttade hemifrån en efter en. Astrid och en av bröderna, Åke, bodde kvar. 1975 då Astrid fått dottern Maria flyttade även de två tillsammans med Åke. Flytten gick dock inte så långt, bara till en hörnlägenhet i samma hus, en trea.
– Vi ville ha lite större för Marias skull.
1975 hade standarden höjts på lägenheterna och nu drogs också varmvatten in. Tunabyggen hade övertagit ägarskapet från Bergslagets bostadsbolag och det blev fritt för vem som helst att flytta dit.
– Förut var det fattigt och eländigt här, men nu är det många som vill bo här, säger Astrid.
Känner du många?
– Nej, förr kände jag hela Bruket och man umgicks och språkade med grannarna, men det har ju förändrats nu.
– Men jag har bra grannar, tillägger Astrid.
Har du aldrig funderat på att flytta?
– Nej, det har jag inte haft en tanke på.
Men i början av sommaren gick ändå flyttlasset på grund av renoveringen. Den här gången flyttade Astrid ett 50-tal meter. Till grannhuset: Stjernan.
– Jag har fått det bra här. Stort kök och stort rum, konstaterar hon.
När renoveringen av hennes gamla lägenhet på Hoppet är klar får hon flytta tillbaka igen – om hon vill.
– Men det ska jag inte göra. Nu bor jag kvar här. Tills jag dör.
Senaste numret av Lokalt i
