Hon samlar gammal sägen till en bok

Av Sara Flodin

LUDVIKA/FREDRIKSBERG. Förra året fick Christine Tomtlund kulturstipendiet på 20 000 kronor för att skapa en guidebok om mystiska platser och sägner i Ludvikatrakten.
– Jag vill att folk ska hitta till de här platserna, även om de inte är så omtalade, förklarar Christine som nu försöker hitta fler mytomspunna platser att skriva om.

När vi träffas vid Styggen stugans parkering uppmanar Christine till artighet om det skulle vara så att vi möter något väsen i skogen; som skogsrået Ronda.

– Det gäller de flesta mytväsen. Så träffar man folk i skogen, för de kan se ut precis som oss, ska man vara artig.

Och innan du går in i stugan uppmanar hon dig att knacka på dörren.

– Så den som är där inne vet att man kommer.

Titt som tätt åker Christine till Styggens stuga. "När jag åker hit får jag alltid någon upplevelse som jag inte vill vara utan", säger Christine som alltid har med sig aussiehannen Stich när hon är ute på äventyr. Foto: Sara Flodin

Christine avråder även till att äta något som en okänd varelse bjuder på:

– För då kan man bli fast.

Till stugan har Christine med sig salt, silver och järn för att detta anses ha en skyddande effekt.

– Salt skyddar mot det mesta, försäkrar Christine och att detta finns förankrat i många nationaliteters folktro.

– Om man träffar på skogsrået vallandes kor så kan man kasta järn över dem så blir det ens egna, tipsar Christine.

Under många års har Christine intresserat sig för folktro och magi.

– Hur mycket man tror spelar mindre roll utan det handlar om att visa respekt, säger hon samtidigt som orrens spelande hörs i en bit bort.

I Styggen stugan bodde ”Styggen” som egentligen hette Karl Johan Persson. Stugan ligger i Frösaråsen, norr om Fredriksberg, i kommunens västra finnmark.

– Han började bygga stugan 1875, när han nästan var 50 år. Då flyttade de hit från en annan gård där han varit dräng, blivit kär i dottern och de blivit ihop.

Jägmästaren river dock hans bygge.

– När jägmästaren rivit hans bygge några gånger går Styggen ända till Falun och får rättigheterna att bo på Kronans mark av landshövdingen, berättar Christine och att han skyddar stugan med hjälp av sitt gevär.

I stugan, som består av ett rum, bodde familjen med fyra barn. Stugans takhöjd är 1,60 meter och omgivningarna runt den är öppen trots att de inte röjs.

– Det här beror på att Styggen förbannade marken här så att inget skulle växa här. Han tyckte inte att någon skulle ha nytta av skogen när han var död.

Denna myt samt andra övernaturliga saker och sägner kommer Christine berätta om i boken.

För att få tag på uppgifter söker Christine i gamla dokument.

– Man kan få söka igenom ganska många register innan man hittar den information som man behöver.

I historien blandas myter och magi med fakta.

– Det jag gillar med sägner är att de är så nära sanningen och påstår sig vara sanna. Samtidigt får man lära sig hur folk hade det förr och vad folk trodde, förklarar Christine och att det finns många berättelser om Styggen som bland annat är känd för att ha tjuvjagat.

– Men man har kanske inte så mycket att leva på i en sådan här stuga, konstaterar hon sedan och att det var hans chans att få familjen att överleva.

Till boken kommer Christine själv måla illustrationerna och använder både tusch, blyerts och akvarell. Christine fotograferar av platserna som hon ska måla, men åker även ut för att måla av dem. Hon skriver också upp iakttagelser från platsen då boken även kommer innehålla praktiska uppgifter som kan vara bra att veta för den som vill besöka stället.

Kittelstenen i Sunnansjö är en annan plats som Christine kommer skriva om i boken.

– Enligt vandringssägnen blev man som hette Björn ihjälkittlad där av två pigor. De kittlade så länge att man i stenen ser försänkningar där han legat och avtryck från pigornas knän där de har stått och kittlat.

Även Trolltallen i Sunnansjö hade en given plats i boken tills den nyligen blåste omkull.

– Jag vill att folk ska hitta till de här platserna, även om de inte är så omtalade, förklarar Christine som nu försöker hitta fler mytomspunna platser att skriva om och välkomnar tips från allmänheten.

– Ska jag sitta och leta rätt på allt i alla arkiv kommer inte boken bli klar, konstaterar Christine som så småningom vill utvidga projektet till en bok om hela Sverige.

Viktigt är dock att det finns en sägen om platsen.

– En sägen påstår sig vara sann och finns på platser där man ofta ser något som ger en extra känsla av att det har hänt.

Även om 20 000 kronor inte räcker till att göra en hel bok tycker Christine att det är superviktigt att kommunen har ett arbetsstipendium för kulturarbetare.

– Om jag ska göra det här utan ett stipendium måste jag ta hänsyn till att jag också måste få in pengar och då får alla andra arbeten gå före, konstaterar hon.

– Det räcker inte långt, men ger mig en legitimitet att få fortsätta jobba med detta. Man får också en boost om att folk tycker att det är viktigt.

Utöver detta tror Christine att utmärkelsen kan göra det lättare för henne att få ett förlag att nappa på att ge ut boken.

– Det kan även vara lättare att söka sponsorer när man fått ett stipendium.

Boken skrivs för att passa vuxna, men kan läsas för barn om vissa otäcka delar censureras.

Om planen håller ges boken ut 2028.

Fotnot: Styggens är ett noaord för djävulen, ett ord inte många vågade ta i sin mun förr.

Fakta Christine Tomtlund:

Ålder: 44 år

Bor: Björnhyttan

Yrke: Illustratör/författare

Familj: Man, hund och katt. Bor i ett generationsboende tillsammans med sina föräldrar.

Intressen: Natur och djur samt live, konst, hantverk, kultur och idéhistoria.

Christines första egna bok heter "En liten röd räv i en stor blå värld".

Noaord:

Noaord eller noanamn kallas benämningar som används när det enligt folktron anses vara olycksbringande och därmed tabu att nämna ett visst ord.

Källa: Wikipedia