Robotkatterna ger ett lugn

Av Sara Flodin

LUDVIKA. Frimurarna har skänkt katter och hundar i form av robotar till demensboendet Skogen.
– Jag har haft hund förut och jag saknar det så, säger Majvor Högberg.

Det började med att Barbro Lindh, en av de boende på Skogen, fick en liten robotkatt av sina anhöriga. Den döptes till Sötnos och uppskattades av Barbro som genom livet haft både hundar och katter.

– Det var min som köpte den till syrran när hon fyllde 80, berättar Barbros syster, Louise von Hofsten Pryd.

Barbro Lindh stryker försiktigt Musse som nästan är som en levande katt. Foto: Maria Karlsson

När Sötnos låg bredvid i sängen sov Barbro bättre och katten var till tröst när Barbro en period låg på lasarettet.

Därefter fick Barbro en större katt som hon kallar Musse. Den kan både jama och spinna, men också röra på huvudet som en levande katt gör.

– De är ju varelser och jättesnälla, säger Barbro som håller dem båda tätt i famnen och stryker dem försiktigt.

Hon tycker inte det känns någon skillnad på dem och levande katter.

– Ja, de är absolut som levande, intygar Louise.

Katten Musse, som är mer avancerad, verkar bli lugn när Barbro kelar med den.

– Och jag blir också lugn, förklarar Barbro.

Louise brukar ta med sig Musse hem och ladda den, sedan håller den i cirka tio timmar. Laddningen tar cirka 45 minuter.

Eftersom robotkatterna varit så uppskattade fick Louise en idé att fler borde få möjlighet att kela med en katt eller hund.

Hon är gift med Anders Pryd som är medlem i Frimurarna och hon visste att de funderade på att skänka något till välgörande ändamål.

Därför föreslog hon att de kunde skänka några robotdjur till de sex avdelningarna på demensboendet, ett initiativ som Beatrice Löfqvist som enhetschef är mycket glad över.

Majvor Högberg ler och pratar med robothunden när den gör saker, precis som en levande hund. Foto: Maria Karlsson

Majvor Högberg bor på samma boende och hon har också haft djur tidigare.

När ordförande Ove Asimola och Anders pryd kom till demensboendet för att överlämna två hundar och tre katter fick Majvor en hund i sitt knä.

Hon skrattade gott och det blev genast naturligt för henne att svara hunden när den skällde eller lutade huvudet tillbaka och öppnade munnen, men den kunde också vifta på svansen och blinka.

Den senaste hunden hon hade hette Kippo, så det fick bli namnet på robothunden hon fick hålla i.

Det är inte bara de boende som blir glada när de ser de nya hundarna och katterna.

– Det är jättemysigt att sitta och kela med dem, säger Louise som har erfarenhet av katten Musse sedan tidigare.

Och de är så verkliga, tycker hon.

Katterna och hundarna kommer att finnas ute på de olika avdelningarna.

– Någon ska vi ha i den gemensamma aktivitetslokalen också, sedan får vi titta efter var behoven finns, om någon är orolig kanske de kan få ha den i sängen, säger Beatrice som hört att robotkatter och robothundar varit mycket populära på andra demensboenden.

Hon förklarar att de kommer att ha särskilda hygienrutiner när det gäller robotdjuren.

När katterna och hundarna för första gången kom in på avdelningarna fick fler av de boende träffa dem.

– En kvinna som inte brukar prata så tydligt började helt plötsligt prata både högt och tydligt med katten hon fick i famnen, säger en nästan tårögd enhetschef Beatrice Löfqvist.

Text: Maria Karlsson