I Aspeboda bygdegård vilar väggarna på mängder av minnen. Möten, musik och samvaro i byns pittoreska kärna.
Bland dessa skiner en lokalt rotad passion för dans genom både tid, rum och toner.
För Aspeboda polskevänner är varje litet steg ett stort steg i gemenskapens tecken.
– Det finns en sådan otrolig lycka i det här, kontakten mellan musiken och oss som dansar är en enorm upplevelse, säger Solveig Malmsten.
Hon får medhåll av Bogöran Hansson och Bruno Mild, också de medlemmar i den intressegrupp som arbetar fortlöpande kring många av det dansanta sällskapets förehavanden.
Kvällen den 11 september inleds en ny termin av måndagsdans i bygdegården.
I fokus hittas polskan, en dansform som utövats under mer än 500 år i Sverige. Trion låter meddela en förhoppning att många nu hyser lust att lära sig just polskedansens sköna konst.
– Det finns många varianter med olika egenskaper, beroende på geografisk härkomst. Några exempel här i Dalarna är Boda, Orsa, Rättvik, Bingsjö och Ore samt många fler, berättar Bogöran.
Och fortsätter:
– De skiljer sig åt i både teknik, tempo och sväng, vilket ger en rolig och varierad dansupplevelse. Balansen är basen och rundpolska kan utgöra en bra introduktion. I vår verksamhet har vi god relation till Musikkonservatoriets folkmusikinriktning, och på varje terminsavslutning gästas vi av Aspeboda spelmanslag.
Bruno Mild, med god blick för gruppens digitala kontaktytor, klickar i gång en Orepolska som med ens fyller luftrummet med ett påtagligt sväng.
Solveig ler från öra till öra och konstaterar omedelbar gåshud över armarna. Hansson instämmer och trion betonar att den tretaktsbaserade musiken bär på mycket medryckande energier.
– Förra terminsvändan var vi i genomsnitt 31 personer per tillfälle. Man kan se glädjen hos samtliga närvarande, och det fina är att det inte spelar nägon roll om du är nybörjare eller erfaren. Alla dansar på sin nivå och vi har något vi brukar kalla för trestegsraketen, berättar han.
Denna omfattar såväl polskedebutanter som lite mer erfarna samt skarpt rutinerade utövare.
Bruno Mild:
– Den geografiska aspekten är intressant, både musikaliskt och dansmässigt. Alla mindre grupper har sitt specifika uttryck, och känslan är att spelmän och dansare är del av en enda stor gemenskap.
Solveig instämmer och utvecklar i ämnet:
– Det kommer regelbundet dansare till oss från orter som Hedemora, Stjärnsund, Leksand och Rättvik.
Bogöran Hansson nickar och knyter an till polskevännernas position som del av ett större sammanhang.
– Ja, folkmusiken är en stor kulturyttring. Vi är en del av det, och det finns så många värden i allt detta, framhåller han.
Trion sätter ord på storheten i att namnkunniga instruktörer gör resan och insatsen i att gästa Aspeboda.
Däribland internationellt meriterade Margareta och Leif Virtanen, Jon Holmén, Brita Ström och Magnus Samuelsson.
– Det är lite häftigt att de kommer hit till oss. Det visar också på det här med gemenskapen och passionen för dans som röd tråd i allas engagemang.
Han kastar ett öga i backspegeln och hyllar dansgruppens grundplåt som redan 1988 etablerades av den Falustationerade Lisa Hägglund.
– Hon har svarat för en otroligt viktig insats, och vi vill föra det vidare. Vi upplever att det finns god återväxt inom polska och gammeldans. Det är mycket positivt att vi fått in yngre instruktörer och även dansare i spridda åldrar.
Bruno Mild betonar den värme som färdas i direkt anslutning till polskevännernas aktiviteter.
– Ambitionen är att vi alla är faddrar till de nya som kommer hit. Den tillåtande atmosfären är verkligen värd att lyfta fram lite extra.
Med samtida informationskanaler når man dessutom fler och kan göra ännu lite mer.
Fundamentet vilar stadigt på långa traditioner – och nu vänder man nyfiket blicken mot vad som komma skall.
– Vi vill inte stagnera utan det här är ett kulturarv som ska förvaltas positivt. En av nyheterna för oss är att vi nu kör så kallad öppen måndagsdans, för att på så vis möta deltagare utifrån och skapa ett större utbyte, säger Hansson.
Och fortskrider i en framåtlutad vision:
– En tanke är också att prova nya inslag, exempelvis på så sätt att alla får lära sig att föra. Det ger fler alternativ när man kan skifta roller. Jag tycker att det överlag finns en imponerande kraft i många att vilja utvecklas som dansare.
Bogöran, Solveig och Bruno låter meddela flerstämmig glädje och tacksamhet för dansens många fröjder.
Och entusiasmen att nu hänga med Aspeboda polskevänner på nästa svängom.
Solveig Malmsten sammanfattar:
– Det som förenar så starkt är musiken och glädjen i att röra sig till den, att verkligen känna musiken genom hela kroppen. Det är ett fördjupat sätt att uppleva musik som skapar ett fantastiskt samarbete som dansare.
