En hel del människor hade samlats vid kolmilan i närheten av Garpenbergs hembygdsgård när milan skulle tändas mot slutet av den milvecka som pågick under vecka 34.
Varje år brukar Svenska kyrkan ha en representant på plats för att välsigna kolmilan.
– Det är lite tradition att vi välsignar människorna och själva processen. Dessutom vill jag att besökarna skänker en tanke till de gamla kolarna som vaktade milorna förr i tiden. Det var mycket ensamhet och hemlängtan vid kolmilorna, säger Josef Ängsved, präst i Hedemora, Garpenberg och Husby församling.
Barn från Garpenbergs skola fanns på plats när milan skulle tändas, liksom ett gäng ukrainare som hade med sig den ukrainska flaggan.
– I går (den 24 augusti) var det Ukrainas nationaldag. Jag driver flera verksamheter för ukrainska flyktingar som har flytt undan kriget. De flesta i den här gruppen ukrainare bor i Säter, där de går på SFI. Jag är gammal studie- och yrkesvägledare så jag kan hjälpa dem med att hitta jobb häromkring. Jag brinner lite extra för detta eftersom jag själv har en anfader från Ukraina, säger Hedemorabon Kjell Söderberg.
Kolmilan tändes av Göran Granström, som varit engagerad i arbetet med att resa milan under milveckan.
– Nu är jag högst här! utbrister han och gör en segergest uppifrån kolmilan.
Varje kolmila döps efter den första kvinna eller tjej som besöker milan när den är klar. I år var detta Mimmi Malmhed Granberg, från Garpenberg.
– Hon är den yngsta miljobbaren i år och har varit här och hjälpt till under veckan. Hon var här redan vid sextiden i morse och åt frukost, berättar en man i publiken.
Mimmi poserar glatt framför skylten som visar att kolmilan bär hennes namn.
– Nu vill jag stå högst upp! säger hon glatt och pekar mot toppen av kolmilan där det ryker från elden inifrån milan, en önskan som dock – av säkerhetsskäl – inte blir av.
Kolmilan brinner i en vecka och vaktas dygnet runt så att elden inte slocknar eller sprider sig för mycket. Därefter går det att utvinna träkol ur milan. Kolet säljs sedan av Garpenbergs hembygdsförening.
Artikeln publicerades i Lokalt i (Hedemora/Säter) nr 36, 2023.
