“Kanske var det påskmirakel jag upplevde”

Vi närmar oss påsk, en favorithögtid för många eftersom ljuset har kommit för att stanna och att den kanske upplevs som mer kravlös än julen. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett minne från en väldigt annorlunda påsk i mitten av 80-talet.

Tillsammans med en kompis skulle jag äntligen få åka till Rom som au pair i ett halvår. Som jag längtat. Vi hade flygbiljetter, men boende och jobb tänkte vi skaffa på plats. Vi var unga, modiga och äventyrliga!
Efter en lång resa anlände vi trötta men väldigt förväntansfulla till Rom på skärtorsdagens kväll.

Vad vi inte tänkt på var att så gjorde även många tusentals andra. Under påsken vallfärdar nämligen människor från hela världen till Rom för att höra påvens traditionella påsktal på söndagen. Så i stort sett alla hotell var fullbokade.
Vi jagade hotellrum tills vi gråtfärdiga landade på en bänk mitt i natten.
Vad i hela världen gör vi nu?
Jag kände att jag redan längtade hem. Men som ett påskmirakel dök det helt plötsligt upp två killar från Falun! De kände nån som kände nån som kände nån som drev ett slags vandrarhem i centrala Rom för mindre bemedlade. Kanske fanns det plats för oss där?
Efter några samtal hem till Falun hade killarna en adress.

Vid det här laget var jag och kompisen desperata och vi gav oss i väg till fots.
Trots att klockan var två-tre på natten, blev vi insläppta av den kvinnliga föreståndaren. Hon visade sig vara uppvuxen i Falun och Borlänge – och för oss blev det påskmirakel nummer två!
Även här var det fullbelagt, men en sängplats lyckades hon få fram till min kompis. Till mig bäddade hon med tidningspapper, kuddar och filtar på golvet.
Så vår första natt i Rom tillbringade vi i en sovsal tillsammans med flera andra. Men trots att stället var ruffigt på många sätt, så kände vi oss ändå trygga och sov som stockar!
På morgonen satt hemlängtan fortfarande kvar i bröstet, men vi möttes av sådan värme av de andra boende som delade med sig av sin frukost, att den försvann.

Vi blev kvar på vandrarhemmet över påsken och fick till och med uppleva påvens tal till staden och världen på Petersplatsen i Vatikanstaten. Trots att vi inte begrep ett ord av vad han sa, så var det otroligt mäktigt att stå där med tusentals andra.
Det blev en fin påsk trots allt och när den var över fick jag och kompisen både au pair-jobb och annat boende.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS