Leksands IF är hans lag och klubbmärket finns givetvis tatuerat på ena armen.
I med- och motgång som han brukar säga om sitt lag.
Tänker ibland på Kaj och hans lag. Inte av avundsjuka, mer för att uthålligheten finns där.
När Leksands IF senast vann ett SM-guld var Kaj en ung herre på 24 år.
Året var 1975 och Brynäs IF stod för motståndet i finalen.
Den avgörande finalen spelades i Scandinavium i Göteborg och sändes på Sveriges Television, som då hade monopol på tv-tittandet.
Om jag inte minns fel var det Roland Eriksson som sköt Leksands IF till det fjärde och senaste guldet.
Då var jag tio år och sportintresset var väckt.
Nästan 50 år senare konstaterar jag att Leksands IF:s jakt på guld nummer fem fortfarande pågår.
Någon gång ska det väl ske, kanske i april 2024 även om oddsen kanske inte är så stora. Men uthålligheten och hoppet släpper aldrig hos en leksing och det är väl så det ska vara.
Hockeyn har förändrats sedan 70-talet. Det är inte samma sport, det visar om inte annat Netflixserien ”Börje” som handlar om Börje Salming som lämnade oss i fjol.
Kaj gillade Börje, men vem gjorde inte det!
Jag har dock aldrig sett Kaj åka skridskor, men svärfar säger att han är bra på det. Också.
En av Kajs uppgifter genom åren är att vara jultomte. Där vet jag att han är bra på.
Men i år har han tackat nej. Anledningen är att ett av barnbarnen, Edith fyra år, sen i fjol är ganska säker på att det var just morfar som var tomte.
Nu är vi många i släkten som ser fram emot dopparedagen och Ediths reaktion när hon inser att så inte är fallet detta år.
Julen förändras med åldern och jag kan fortfarande minnas den förväntan och längtan som infann sig för en den lilla pojken Niclas.
Nu är det annorlunda, men ändå årets höjdpunkt. När släkten träffas, umgås och äter mat är känslomässigt en högtid.
Några julklappar önskar jag mig inte längre, inte mer än det jag brukar vinna på julklappsleken (typ schampo, godispåse eller spolarvätska).
Nu har det dock nämnts högljutt att det krävs en skärpning från alla inköpare. Inga godispåsar eller osthyvlar – nu spänner vi bågen och höjer insatsen. ■
