"Hållit ihop sen första klass"
HEDEMORA/AVESTA. De senaste decennierna har kompisarna träffats en gång i månaden och de har känt varandra sedan första klass. De beskriver sig som systrar som aldrig varit osams, som reser, pratar, diskuterar och har gått genom livets alla skeden tillsammans.
– Det var småbarnsåren som blev lite sporadiska, men man får abstinens när man inte hört något av dem på ett tag. Då får man ringa och prata, säger Eva Perers.
Hemma hos Eva Perers i Hedemora går spisen varm. Det är Eva Perers tur att laga maten och stå som värd den här gången och förberedelserna med maten är i full gång. Det blir gös och champinjonstuvning med kokt potatis. Efterrätten: hallonspegel med glass och kaffe. Om någon timme dyker vännerna upp.
– Jag är en söderböna så jag flyttade från Stockholm till Avesta när pappa köpte Stadshotellet. Det var 1955 och då hamnade jag på Centralskolan. Och då tog de hand om mig, säger Eva och syftar på de nära vännerna Gunnel (Hedberg) Pettersson, Birgitta (Gustavsson) Björk och Ulla-Britt (Mickaelsson) Karlsson. Och vi har hållit ihop sen första klass, säger Eva, vars flicknamn är Erlandsson.
Eva la snart till dalmålet och smälte in i södra Dalarna snabbt. Uppväxten passerades och brukar vara ett samtalsämne under träffarna.
– Under småbarnsåren flyttade vi till Uppsala och då blev träffarna mer sporadiska. Det var alltid något av barnen som var sjukt så träffarna blev lite svårarrangerade. Sen flyttade vi till Hedemora 1977, berättar Eva.
Birgitta och Ulla-Britt har arbetat som undersköterskor, Eva har arbetat som distriktssköterska och Gunnel Pettersson är lantbrukare än idag och verkar strax utanför Sala. Förutom att Eva kom till Avesta som barn så bodde Birgitta i Örebro fram till fem års ålder innan familjen flyttade till Avesta.
Samtalsämnena: Allt mellan himmel och jord.
– Det är böcker, filmer, världsproblem som vi löser. Men så klart historier från förr. Ulla-Britt och Birgitta bor ju kvar i Avesta och de träffar ju alltid någon gammal skolkamrat och då pratar vi om det. Vi har inga problem med samtalsämnen.
Gunnel Pettersson sitter längst ut i soffan och berättar att hon blev "bondgumma" utanför Sala.
– Sedan 1989 lade vi om lantbruket till ekologiskt. Vi har lite köttdjur kvar. Men vi är ju inbitna avestabor allihop, poängterar Gunnel och nickar mot vännerna.
De fyra understryker att de aldrig varit ovänner. Receptet har varit öppenhet. Med allt.
– Det är helt otroligt, man kan säga vad som helst, men vi har aldrig sagt ett ont ord om varandra. Vi har bara pratat skit om gubbarna, säger de och skrattar.
Men vänskapen har inte bara bestått av träffar hemma hos varandra. Genom åren har de fyra vännerna också upptäckt världen tillsammans.
– Vi har åkt till Italien, Turkiet, Kroatien, Bulgarien och Dubai. Vi har åker på teaterresor. Vi har gjort mycket, säger Birgitta och försöker sammanfatta de senaste 71 åren.
De säger att de känt sig som systrar och Gunnel berättar att de vet vad som hänt i varandras liv sedan de gick i första klass.
– Det finns inget man behöver berätta, vi är som systrar på det viset. Det finns inget vi inte vet om varandra, det är öppna kort, förklarar hon.
Samtalsämnena har skiftat under åren. Från ungdomens diskussioner till småbarn och fram till dagens datum: sjukvården och väntetider.
– Men det är inga större grejer, jag har opererat bägge höfterna, säger Eva.
– Och jag har gjort båda knäna, fyller Gunnel i.
– Det är blindtarmar och gallor, men så blir det nog när man blir äldre. Vi pratade väl aldrig om det i 40-årsåldern? konstaterar Eva.
Vännerna sitter i Evas vardagsrum och skämtar om allvar, vem som blev mamma och mormor först. Livets alla skeden avhandlas.
– Vi känner oss som 25 i huvudet, men kroppen kanske är lite äldre, säger Gunnel.
– Jag minns när pappa fyllde 70 år, säger Eva. Herregud vad gammal han var. Men idag kan vi glömma vissa namn och alla fyra kan sitta och fundera och ingen förstår någonting. Men vi nästlar oss fram.
För att ta sig iväg på nästa resa så sätter de undan en summa varje månad.
– Då kostar det ingenting när vi åker på någon teaterresa, säger Eva. Nu har vi spånat om att åka till Rom om två år. Vi ser se vart vi hamnar, men vi sår ett frö.
Nästa träff kommer att ske hemma hos Gunnel i Sala.
– Men det är jag som har sommarfesten, säger Eva och efter följer en diskussion om det verkligen är rätt.
Snart kommer man fram till att festen ska vara hemma hos Birgitta och samtalet passerar sen flera ämnen. Det är dags för eftermiddagsfikats andra kopp kaffe när tidningen lämnar den 71 år långa vänskapen.
Senaste numret av Lokalt i
