Efter cirka 40 år med en kamera i handen har Hasse Eriksson från Borlänge fotat det mesta. Och de flesta.
Nu är han aktuell med utställningen Musicale Momentum, som arrangeras av Borlänge bildfestival och kommunen.
Vi träffas en solig majmorgon på galleri BOMO på Sveatorget.
Där inne är väggarna fyllda med musikhistoria och oförglömliga artistmöten.
– Jag har lyssnat på musik och gått på konserter hela livet, säger Hasse och lyfter på kepsen, kliar sig på huvudet och tittar ut genom fönstret.
Men låt oss först ta några steg bakåt i tiden.
Den unge Hasse Eriksson från Hönsarvet hade siktet inställt på att bli industriarbetare.
– Jag är egentligen utbildad svetsare och plåtslagare, berättar han.
Men när han fick en kamera i 18-årspresent hände något med honom. Passionen för fotografering var väckt, men det skulle dröja många år innan det blev mer än en hobby.
– Med min utbildning fick jag jobb i Domnarvets järnverk 1973, jag trivdes bra där.
Men drömmen från 18-årsdagen pockade på och efter tio år sade han upp sig från “verket”.
Första steget mot en karriär som yrkesfotograf var taget.
– Mitt första jobb var att hjälpa till i labbet hos Borgströms foto, berättar Hasse.
Så småningom fick han mer och mer fotouppdrag via Borgströms, bland annat som pressfotograf på Borlänge Tidning.
Där träffade han en lika stor musikälskare i kollegan och sedermera vännen Per Bjurman. Tillsammans med honom fick Hasse chansen att kombinera sina två passioner musik och foto, då duon i mitten av 80-talet turnerade runt på olika konserter i Sverige.
I början av 90-talet följde Hasse Eriksson ytterligare en dröm och startade det företag som han driver än i dag.
– Det var darrigt att ta det steget, men jag ångrar det inte.
Som egenföretagare följde uppdrag för bland annat kvällspressen, tidskrifter och mycket industrifotografering.
– De flesta musik- och konsertuppdragen gjorde jag på sidan om, som ett fritidsintresse.
Att gallra ut bilder till fotoutställningen var inte lätt. Ett helt liv med konserter och artistmöten ska komprimeras till några fåtal väggar.
– Jag blev förvånad över hur mycket bilder jag har, men till sist tycker jag att jag fick till ett hyfsat tidsdokument, säger han.
Lika svårt är det att svara på frågor om de största ögonblicken i karriären. För de är nästan lika många.
– Bruce Springsteen 1985, tillsammans med Bjurman var otroligt speciellt. De fick ju renovera Ullevi efter det, säger han och ler åt minnet.
Utställningen är även en tidsresa i Borlänges musikliv, med bland annat Mando Diao strax innan karriären och när Sator spelade i Mjälgaskolans aula var Hasse där.
– Borlänge har alltid haft fantastiska musiker för att vara en så liten stad.
Clas Yngström och Sky High är en stor del av Hasses fotokarriär. Så mycket att det finns ett eget rum på utställningen med bara bilder från den tiden.
– Jag följde bland annat med Sky Hig till USA tre gånger och 1992 var vi till Indien, berättar han.
Något som han också återkommer till flera gånger i samtalet är resorna till musikfestivalerna i New Orleans.
– Det är en otrolig stad om man tycker om musik. Jag har varit där sju gånger, berättar han.
I dag är han deltidspensionär och har upptäckt att det kan vara skönt att gå på konsert utan kamera.
– Jag har taggat ner, även om jag gör en del jobb i företaget fortfarande.
Nu för tiden hamnar fåglar framför linsen kanske oftare än musiker.
– Det är min bror som är fågelskådare och jag har hakat på. Det är avkopplande, säger Hasse Eriksson.
Fakta/Det här är Hasse
Ålder: 67 år.
Bor: Forssa.
Familj; Sambo, dotter och dotterdotter.
Viktigt i livet: Familjen. Barnbarnet är den stora glädjen i livet.
Intressen: Musik och fotografering.
Favoritartist: Beatles har följt mig hela livet.
Framtida drömkonsert: Tom Waits bland annat.
