Det är tidig måndagsmorgon, men på Ta Tillvara i Åselby råder redan febril aktivitet. Ett tiotal av de anställda bär kartonger, flyttar möbler och hänger upp kläder på galgar.
Dahir Abdulle Deeq är en av dem som sorterar bland drivorna av allsköns prylar. Han har arbetstränat i kommunens återvinningsbutik i en månad och tycker att det är skönt när klockan ringer vid femsnåret.
– Det är roligt att ha något att göra. Vi jobbar hårt, säger han och demonstrerar genom att torka sig i pannan.
Dahir har på grund av en hörselskada haft svårt med skolan och därmed också svårt med svenskan.
– Skolan är inte för alla, säger Mikaela Stigsdotter som är handledare på Ta tillvara.
– För många är det lättare att träna språket i praktiken, att vara i ett sammanhang och utmana sig på det sättet, fortsätter hon.
Mikaela har själv arbetat som handledare i två år och trivs utmärkt.
– Ja, både med att jobba med personer som har ett mål att ta sig framåt och med miljöaspekten. Vi tar hand om så många saker som annars bara skulle slängas.
Hur mycket kan säljas vidare?
– Ungefär 80 procent.
Mikaela och tre andra handledare har hand om 30 personer som arbets- eller språktränar. Gemensamt för dem är att de från början har försörjningsstöd. Målet är att de ska få egen försörjning eller börja studera.
– Det tar olika lång tid. De är här i minst tre månader och upp till ett år, säger hon.
Just då avbryts aktiviteten inomhus genom att någon ropar: “Nu är de här från Fågelmyra”. Det innebär att en mindre lastbil anlänt, fylld med prylar som Borlängeborna ställt i Ta tillvaras utrymme på återvinningscentralen.
De flesta som jobbar den här morgon går direkt ut på kajen för att hjälpa till att tömma lastbilen.
– Antingen åker vi dit och hämtar eller också kommer de från Fågelmyra hit. Det kan bli tre vändor samma dag, berättar Mikaela.
Viljan att skänka har inte blivit mindre i takt med de hårdnande ekonomiska tiderna. Snarare tvärtom.
– Det känns som om folk har blivit mer medvetna.
Förutom på Fågelmyra åker Borlängeborna direkt till Åselby och skänker prylar på plats.
– Vi åker också hem till folk inom kommunen och hämtar. Då handlar det oftast om stora saker som hyllor, byråer och fåtöljer.
Är det något särskilt som ni saknar eller får för mycket av?
– Nej, vi är nöjda med hela bredden. Men eftersom vi inte har någon verkstad längre så bör grejorna inte vara trasiga.
Vad gör ni med intäkterna från försäljningen?
– Eftersom vi är en kommunal verksamhet så har vi låga priser och det vi får in går tillbaka till verksamheten. Det täcker de utgifter vi har, säger Mikaela Stigsdotter.
