Freja Widell, Alice Vestman och Mohamed Sadaka har precis tagit studenten från det samhällsvetenskapliga programmet på Karlfeldtgymnasiet. Trion tycker bara att det känns skönt att sluta skolan.
– Vi har varit så länge i skolan och nu finns det andra möjligheter, säger Mohammed.
Den sista skolveckan fylldes med poängjakt, brännboll och bal. Nu kommer alla tre sommarjobba. Alice på Outokumpu, Freja på OKQ8 och Mohammed på Willys där han tidigare jobbat extra. Till hösten vill de gå vidare till högskolestudier.
– Jag hoppas att jag kommer in så jag kan plugga miljövetenskap, säger Alice som, till att börja med, tänker bo kvar i Avesta och plugga på distans.
När Alice är färdig med sin miljövetarutbildning drömmer hon om att rädda sköldpaddor på Bali. Freja siktar mot att bli kriminolog, alternativt lärare och Mohamed jurist. Nästan hela det första läsåret fick eleverna studera hemifrån på grund av pandemin.
– Vi hade i princip inte träffat vår klass när vi satt på lektion i Teams och började inte som klass förrän i årskurs två, berättar Freja.
– Jag tyckte det var jätteskönt att jobba på distans. Det passade mig bra, men det var tråkigt i tvåan att vi inte träffat klassen och fått en sammanhållning.
Även Mohammed gillade att studera på distans.
Alice, Freja och Mohammed är glada över att de kunde ta studenten på ”riktigt”.
– Annars hade det inte varit värt att plugga i tretton år.
Förutom pandemin har kriget i Ukraina påverkat det senaste året. Speciellt Mohamed, som gått samhällsinriktningen, har analyserat omvärlden i sitt skolarbete.
– Vi har fått skriva aktuella texter om Ryssland och Ukraina. Då blev vi tvungna att titta på nyheter och allmänbilda oss för att hänga med i uppgifterna.
Mohamed håller med om att de senaste åren varit tuffa. Freja tror dock att det som är tuffast för deras generation är den konstanta uppkopplingen på sociala medier.
– Det är också mycket högre krav i skolan nu än när mina föräldrar pluggade, påtalar Freja som tycker att kraven är alltför högt ställda.
– Jag tycker att betygsystemen kan vara skeva. Det är betygshets och många bryr sig inte om vad de lär sig, bara om att få ett bra betyg.
Trion tycker att matematiken varit en utmaning.
– Har man inte ett bra betyg i matte drar det ner meritvärdet, vilket avgör hela framtiden, inflikar Alice som har lätt för övriga ämnen.
Freja är något besviken på sina betyg.
– Jag har en jättestark personlighet och jag tror tyvärr att lärare inte sätter betyg utefter min förmåga utan vad de tycker om mig som person.
Mohammed är dock nöjd med sina betyg.
– Jag är jättenöjd över betygen i trean, men skulle kunnat gjort en bättre insats i ettan och tvåan, erkänner han.
Under avslutningsceremonin delades många stipendium ut till skolans elever.
Mchtba Tail är 20 år och gått om två år. Först gick han introduktionsprogrammet för att plugga upp sina betyg och sedan vård och omsorg, vilket inte passade honom. Examen tog han på industriprogrammet, som passade honom bättre och prisades med Stora Ensos stipendium.
– Jag blev chockad och förväntade inte mig det här, sa han strax efter att han fått utmärkelsen.
Mchtba kom till Sverige 2015 från Irak och är fortfarande asylsökande. Han bor i Avesta tillsammans med sin mamma och bror. På grund av situationen kan han inte arbeta.
– Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på ett svar från migrationsverket. Mitt ärende är stängt. Jag har redan fått sex avslag, förklarar han.
Summan Mchtba får från Stora Enso är 10 000 kronor och pengarna kommer väl till användning.
– Jag ska nog betala hyran med dem, säger han och skrattar.
Precious Gashi Österberg FT20 fick pris från Sveriges Åkeriföretag Mitt med motiveringen att hon alltid säger vad hon tycker.
– Mamma har uppfostrat mig till att säga vad jag tycker och tänker och inte ta någon skit, sa hon när hon fått priset.
Victor Sörebo har gått elprogrammet och kommer jobba som automationselektriker på Outokumpu denna sommar. Han hoppas på fast arbete eftersom han gärna bor kvar i Avesta då han redan flyttat hemifrån och skaffat en lägenhet i stan. Läraren Daniel Wiklund har varit mentor för Victors klass och även deras lärare i elteknik. När klassen hoppar upp på lastbilsflaket för att ta den traditionella flakresan står han nedanför och vinkar av gänget.
– Jag har lärt känna eleverna under tre år och sett deras resa från att vara ganska små, tysta och lugna till att bli vuxna människor. Jag har skapat ett starkt band med dem, säger Daniel och erkänner att han tycker att det är vemodigt att skiljas från klassen.
