Ghaffar kom som ensamkommande flykting till Sverige i september 2015. Han följde med sina kompisar, som flydde från Afghanistan, utan att veta var de var på väg. Resan gick via Iran, Turkiet och Grekland.
– Jag är 22 år gammal och var 14 år när jag kom till Sverige, förklarar han.
Ghaffar lämnades till de sociala myndigheterna i Kalmar, men blev placerad i ett familjehem i Västerås. Där gick han i svensk skola drygt fyra år.
– Jag har gått i skolan, lärt mig svenska, spelat fotboll och fått svenska kompisar.
När Ghaffar åldersbestämdes genom tester på tänder och knän ansåg Rättsmedicinalverket att han var tre år äldre.
På grund av Ghaffars ålder vill inte migrationsverket betala familjehemmet för hans uppehälle och eftersom de ansåg att Ghaffar var över 18 år skulle han få klara sig själv och blev placerad tillsammans med vuxna i Värmland.
– Jag var ung och rädd för de vuxna som jag bodde med. Vi var fem, sex personer i ett rum. De var hotfulla och polisen kom dit. Jag rymde därifrån till familjen i Västerås där jag trivdes och hade många kompisar.
Ghaffar rymmer till Västerås flera gånger, men inser sedan att det inte är hållbart i längden.
– Till sist insåg jag att det inte fungerade. Det var kallt på vintern och jag frös. Hade inte heller råd att betala biljetten fram och tillbaka.
En kompis, som också är från Afghanistan, uppmanade Ghaffar att flytta in hos honom i Hedemora. 2018 flyttade Ghaffar till honom och har bott där fram tills nu, men den 1 april flyttar han till en egen lägenhet som han får hyra genom Hedemorabostäder.
Ghaffar har studerat svenska på Martin Koch-gymnasiet och började vikariera på hemtjänsten under tiden han pluggade.
– Jag pluggade åtta till två och började jobba vid fyra på kvällarna och även på helgerna för att samla ihop erfarenhet. Jag visste att det är omöjligt att hitta ett fast jobb om man inte har erfarenhet sedan tidigare.
Sedan november 2019 har Ghaffar varit timvikarie på hemtjänsten i Hedemora och tillsvidareanställd sedan 15 augusti 2022. Enhetschef Maria Höglund skrev 26 januari i år ett arbetsintyg om att Ghaffar sköter sig på jobbet. På intyget står: ”Abdul fullföljer sina arbetsuppgifter på ett utmärkt sätt hos oss på hemtjänsten i Hedemora Kommun. Han kommer i tid, har låg sjukfrånvaro, samarbetar bra med såväl chef, assistenter och sina medarbetare.
Abdul har utöver sin ordinarie arbetstid även stått till förfogande när verksamheten har haft behov.
Abdul gör ett viktigt och bra arbete för kommunens brukare och bidrar till en bra arbetsmiljö på arbetsplatsen. Utvecklingsmässigt har Abdul tagit stora steg, och ett kommande steg kan vara att utbilda sig till undersköterska, vilket det kan finnas möjlighet att göra via kommunen.”
När Lokalt i:s utsände besöker hemtjänstgruppen för att prata om Ghaffars situation blir alla väldigt berörda och några gråter öppet. Det märks tydligt att hela gruppen är väldigt förtjust i honom. Sandra Harpikka har jobbat med Ghaffar och är väl insatt i Ghaffars situation.
– Han har varit en klippa hos oss i Vikmanshyttan och i många andra grupper. Han är helt underbar och omtyckt av oss i personalen och hos brukarna. Utan att bryta någon sekretess kan jag säga att vi har brukare som vill engagera sig i Ghaffars situation, för de vill verkligen att han ska vara kvar, men de vet inte vad de ska göra.
– Att låta en människa vara här i åtta år och sen sparka ut honom fast han jobbar och gör rätt för sig. Varför ska man skicka tillbaka en sådan fin och bra kille? Jag blir förbannad och jag blir ledsen över vår förbannade invandrarpolitik. Man gör inte så med en människa, det gör mig jätteledsen, säger Lillan Sandström innan hon brister i gråt och ger Ghaffar en varm kram.
Trots att Ghaffar känt sig nedslagen har han fokuserat på att jobba och hjälpa sina brukare och betala skatt.
– Jag är inte en sådan person som går med socialbidrag. Jag jobbar med mina händer och kommer garanterat ha jobb hela mitt liv. Jag ställer upp varje gång, lovar Ghaffar.
Situationen är osäker i Afghanistan och Migrationsverket utvisar inte kvinnor till landet under rådande omständigheter, men det finns inte något generellt utvisningsstopp för män, enligt Katarzyna Zebrowska som är Migrationsverkets presskommunikatör.
– Frågan om när ett beslut om utvisning verkställs så är det individuellt och varierar från fall till fall, förklarar Katarzyna.
Ghaffar har körkort och en fast anställning, men han säger att Migrationsverket inte tycks bry sig om det.
– Politikerna säger att den som har jobb och kan försörja sig själv får stanna kvar. Jag jobbar övertid för att brukarna inte ska vara utan hjälp. Jag kommer klockan sju och åker hem klockan tio på kvällen för att de ska få hjälp, ändå säger Migrationsverket nej.
Nu kommer Ghaffar överklaga beslutet om utvisning till Migrationsöverdomstolen, vilket kommer vara hans sista chans.
När Ghaffar ska svara på om han känner sig som en afghan eller svensk svarar han omedelbart att han känner sig svensk.
– Jag har bott här under åtta år och lärt mig språket och kulturen.
Han säger att det skulle betyda jättemycket om han fick stanna kvar i landet.
– Jag har hela livet framför mig. Om jag tvingas tillbaka kommer jag inte att få något vidare liv. Talibanerna säger att ”har du varit utomlands är du inte längre muslim” och ”de som kommer tillbaka ska få sitt straff”. Jag vet inte vad, men de tar kanske mitt liv.
För ett och ett halvt år sedan träffade Ghaffar en svensk tjej som nu är hans flickvän. När Lokalt i träffar Ghaffar har han ännu inte förmått sig att berätta om beslutet för sin flickvän.
– Hur ska jag förklara för henne att jag inte får stanna kvar? Hon uppmanar mig att kämpa, men kommer att bli jätteledsen.
