Det luktar linoljefärg i källaren till huset på Ängsgatan i Smedjebacken där Marie Melin precis kommit igång med sin verkstad.
– Jag ska göra iordning garaget också så att jag kan vara där och hålla på med slipning och sådant och måla i det här rummet, säger hon.
Några gamla fönster ligger på bockar och mot väggen står både gamla och nygjorda fönster i gammal stil.
– Jag samarbetar med Strand & Hjelms snickeri i Jobsbo och byggnadsvårdsbutiken i Morgårdshammar. Det är något som är bra med byggnadsvård, att man samarbetar mycket.
Arbetsytorna är betydligt mindre än de hon lämnade i Ramnäs i Surahammars kommun, men det var dags att komma hem nu på riktigt, tyckte Marie. Föräldrarna bor i Ludvika, liksom dottern Julia. Marie har också bott där två veckor i taget för att vara med Julia.
– Så det blev lite jobbigt att pendla 16 mil om dagen, konstaterar hon.
I sitt tidigare liv jobbade Marie som sekreterare och informatör, bland annat 21 år på Trafikverket i Borlänge. Något intresse för byggnadsvård hade hon inte alls – förrän en kompis berättade om en tvåårig utbildning i byggnads- och industriminnesvård i Västerås.
– Jag tyckte det lät jättespännande och att det var dags att göra något nytt. Det var kanske en 40-årskris, säger hon och skrattar.
Marie sa upp sig och gick utbildningen där hon fick lära sig mer om och prova på olika hantverk inom byggnadsvård.
– Vi fick till exempel veta att man förr i tiden valde det allra fetaste virket till fönster, att det skulle vara långsamt växande tallar som kanske var 120 år, berättar Marie.
När läraren dessutom berättade att det inte fanns några fönsterhantverkare inom en radie på tre mil från Västerås bestämde Marie och två klasskompisar sig för att starta egen fönsterrenoveringsfirma och byggnadsvårdsbutik.
Att driva eget gick några år, men när Marie dessutom fick en bebis och hon och pappan flyttat till ett 1700-talshus utan vatten och avlopp blev det för mycket.
– Jag blev utmattad och hoppade av. Vi flyttade till Ludvika började på ABB, berättar hon.
Men efter ett tag började Marie, så fort hon gick förbi ett gammalt hus med vackra fönster, sakna sitt gamla jobb. 2018 startade hon eget igen. Företaget fick namnet LM Kulturfönster.
– Det är efter mina två förnamn Lilian Marie.
Och nu håller hon på att flytta all verksamhet från Ramnäs där hon hållit till sedan starten till Smedjebacken. Att vara hemma igen tycker Marie känns bra även om folk här inte är lika benägna att ta hand om sina gamla fönster som de var i Västerås med omnejd.
– Men det kommer mer och mer här också.
Vad beror det på, tror du?
– Folk har fått upp ögonen för byggnadsvård efter många tv-program och bryr sig mer om miljön idag. En del tycker att det är dyrt, men det kostar ju att byta ut fönstren också.
Vad kostar det att renovera ett fönster?
– Det varierar ju, men om jag ska göra ytterbågarna på ett fönster med tre glas på höjden kan det kosta ungefär 5 000 – och då blir det som i nyskick.
Går det att försörja sig på att renovera gamla fönster?
– Ja, det går, men man blir inte rik.
Vad är tjusningen i jobbet?
– Att kunna få ett fönster som det nästan växer mossa på att bli som i nyskick igen, att veta att det kommer att hålla och harmonisera med ett vackert hus. Jag månar om återbruk och miljön.
– Och att jag både får jobba med trä, vara glasmästare och målare, tillägger hon.
I sitt arbete använder Marie sådant som linoljefärg, linoljekitt, tidstypiska beslag och munblåst eller valsat glas. Men hon arbetar inte enbart med fönster från början av förra seklet.
– Nej, jag gör allt från torpstugor till herrgårdar. Och jag tycker också om 60-talsfönster.
Fakta/Marie Melin
Ålder: 57 år.
Bor: I Berga, Smedjebacken.
Familj: Särbon Lasse, 58, och dottern Julia, 15 år.
Yrke: Fönsterhantverkare.
Intressen: Byggnadsvård, trädgård och resor.
