På äldreboendet Skogsgläntan i Skogsbo är stämningen hemtrevlig och varm. Här är sammanlagt 78 personer bosatta. Bland dem Gunhild Birgitta “Gunbritt” Ålström, som bor på avdelningen Lövet. Ansvarig för boendet är Mohammad Arbabi. Han förklarar för Gunbritt vad ett språkombud är.
– När vi kommer från andra länder är vi inte så vana vid hur det är här, men med tiden lär vi oss. Nu har vi ett gyllene tillfälle att använda oss av Rosita som är uppvuxen här och som kan visa oss vägen för hur ska vi gå till väga. Hon guidar nya kollegor som kommer från andra länder för att de ska kunna prata svenska lite bättre. Hon lär dem svenska seder och vanor och talar om hur ni vill ha det, säger han.
– Det låter bra, svarar Gunhild och fortsätter:
– För att man ska kunna förstå vad det är frågan om.
På Skogsgläntan har uppåt 70 procent av alla anställda utländsk bakgrund.
Att så många har ett annat modersmål än svenska är utmanande menar Mohammad Arbabi. Därför är språkombuden viktiga.
– En arbetsplats där alla pratar svenska bidrar till bättre lärande. Men vi får inte glömma att det är en process som kan ta lite tid. Tar vi oss tid kommer det här att bli ett väldigt bra projekt.
Rosita Hols är ett av sex språkombud som nyligen utbildats i Avesta kommun. Totalt finns det tio språkombud i hela kommunen och Rosita är ett av två som arbetar på Skogsgläntan.
– Det är spännande. Det är nåt nytt hela tiden och alla har olika behov. För dem är det inte bara att börja ett nytt jobb, de har också kommit till ett helt nytt land.
I sitt arbete som språkombud ser Rosita Hols bland annat till att hennes kollegor förstår viktig information och att kommunikationen med såväl personal som med brukare och deras anhöriga fungerar.
– Det är viktigt att tänka på hur vi svenskar kommunicerar med nysvenskar. Det är mycket vi inte tänker på som kan bli jättetokigt.
Till exempel används många förkortningar som ATP eller Vop (vård, omsorg och planering), uppger Rosita.
– En kollega frågade mig, ”Rosita – vad är Vop”? Jag föreslog att han skulle vara med en gång och han sa: ”Nej jag kan inte”. Men sen var han med. Efteråt sa han: ”Å vad det här var roligt, nu vet jag vad ni gör på Vop:en”.
En annan sak som är bra att tänka på, enligt Rosita, är att ta det lugnt, ha tålamod och prata långsamt. Hon menar att både brukarna och personalen har rätt att fråga vad den andra sa.
– Ibland är det mycket ”va, vad sa du”, från de gamla, likaväl som det är det för de nysvenska till de gamla. Men de är nyfikna på varandra. Ibland förstår de inte alls varandra men de sitter och skrattar och har jättekul ändå.
I dag finns det ungefär 3 000 utbildade språkombud i hela Sverige och det är bara dem som gått utbildningen som får kalla sig det.
Förutom språket hjälper språkombuden till med att förklara sociala koder samt att ringa telefonsamtal till exempelvis läkare eller brukares anhöriga.
– Man är med, översätter och rättar till småsaker. För vissa är det jättejobbigt att svara i telefon eller ringa ett samtal. De kan säga: ”nu ringer det – ta telefonen du”.
En annan funktion som språkombuden har, är att sitta med när något måste rapporteras i arbetsplatsens system.
– En av uppgifterna är att de sitter med så att det blir rätt. Det har varit ett genidrag att använda språkombud i det här, säger Mohammed Arbabi och fortsätter:
– Jag är själv från Iran ursprungligen och är uppvuxen med andra sociala koder och normer, men här sitter man med en som bemästrar de här koderna. Man får lite svensk kulturkompetens, avslutar han.
