Även om det står Kristina i passet så är det Stina som gäller när Stina Janols presenterar sig.
– Jag är utbildad socionom och har tidigare jobbat som kurator på Dahlanders Kunskapscentrum. Före det jobbade jag inom socialtjänsten. Nu har jag en helt ny tjänst, det är ett så kallat ESF-projekt som medfinansieras av EU. Projektet heter Ung kraft och är på tre år och inleddes i våras men jag började som elevcoach när höstterminen startade, berättar Stina Janols.
Vad innebär det att vara elevcoach?
– Att försöka motverka att eleverna hoppar av skolan. Jag ska stötta och motivera ungdomarna så att de vill vara i skolan och att de inser vikten av det. Sedan ska jag försöka stötta dem till att välja rätt gymnasieutbildning, som passar för dem, så att de inte hoppar av gymnasiet heller.
Därför samarbetar Stina mycket med Klockarskolans studie- och yrkesvägledare Anna Carlsson.
– Grunden är att motivera ungdomarna att se meningen med att vara i skolan och klara skolgången. Jag riktar in mig på ungdomar mellan 13 och 16, alltså högstadieåldern, och följer sjuorna och åttorna genom hela högstadietiden. Det är spännande att vara med om detta, säger Stina Janols.
Projektet finns i de fyra kommunerna som ingår i Falun-Borlänge-regionen; Säter, Gagnef, Borlänge och Falun. Den sistnämnda kommunen har dock ingen elevcoach.
– Jag är anställd av Säters kommun och jobbar halvtid med detta. Andra halvan av min arbetstid lägger jag på KAA, det kommunala aktivitetsansvaret. Det är till för de som redan har hoppat av gymnasiet och är mellan 16 och 20 år.
Så du jobbar med båda delarna?
– Ja, exakt. Dels att motverka skolavhopp, dels att aktivera de som redan har hoppat av skolan. Ett annat projekt inom KAA hette Framtidskraft och riktade sig mot skolavhopparna men där var det lite sent. Vi insåg att vi måste längre ner i åldrarna och jobba för att förebygga detta redan i början av högstadiet.
Hon gillar att projektet är långsiktigt, över tre år.
– Då hinner jag bygga relationer och skapa förtroende hos ungdomarna. Jag är fortfarande i fasen där jag lär känna eleverna och de lär känna mig. Jag har varit ute i några av klasserna och presenterat mig och så hänger jag mycket i korridorerna och kafeterian. Ungdomarna vet att jag finns där för dem, jag blir en extra vuxen i deras närhet, i skolmiljön. Och så har jag fördelen med hunden också.
Hunden ja. Inför intervjun hade Stina förvarnat Lokalt i:s (något hundrädda) utsände att hon har sin hund med sig på jobbet.
“Hon är en del av jobbet som elevcoach. Hon skäller på alla men är jättesnäll och allergivänlig”, meddelade Stina när intervjun bokades in.
Men det visade sig att Nellie, som hunden i fråga heter, höll inne med utskällningarna denna dag. I stället var hon mest nyfiken på vem det var som besökte mattes arbetsrum.
– När jag fick jobbet fick jag rektorns tillåtelse att ha med mig Nellie på rummet. Vi tar alltid närmaste in- och utgång när vi tar våra dagliga promenader, då ungdomarna också gärna får följa med. Hunden kan avleda stressen hos ungdomarna som besöker mig, hon gör att de slappnar av och har lättare för att prata på, säger Stina Janols.
Så ungdomarna kommer till dig för att både prata med dig och för att få gosa lite med Nellie?
– Ja, det blir lite så. Och det är jättebra, då kan de få med sig en kompis som kanske inte hade kommit till mig annars.
När hon berättar för andra människor vad hon jobbar med blir reaktionen ofta. “Vad viktigt!”.
– På riksnivå är det 14 procent av niondeklassarna som inte kommer in på gymnasiet. Och sedan är det i snitt 14 procent som hoppar av gymnasiet, så det finns ett stort behov av detta. Därför är det skönt att mitt arbete får ta tid. Det finns otroligt många anledningar till varför ungdomarna tycker skolan är jobbig, alla har sin egen historia. Därför är det bästa att lära känna ungdomarna ordentligt och att de får känna sig delaktiga i detta, säger Stina Janols.
En utmaning är att försöka coacha ungdomarna utan att styra dem för mycket.
Det gäller att jag försöker guida dem åt rätt håll, med små medel. Och om det inte fungerar får jag inte deppa ihop, då gäller det att prova sig fram och hitta andra vägar i stället. Alla ungdomar är individuella, det finns inte en metod som fungerar för alla, säger hon.
Hur stort är det här problemet i Säter?
– Jag har tillsammans med personalen identifierat ett litet gäng som behöver lite stöd med att vilja vara i skolan. Därför försöker jag hitta sätt att nå ut till dem, jag stöttar och peppar dem, på olika sätt. Jag kan prata med en åttondeklassare och fråga om hen vill ta studenten. “Jo, men det är ju jättelångt dit”, får jag till svar då, innan hen inser att det snart är dags att söka till gymnasiet… Det gäller att lägga grunden tidigt.
Varje månad har hon möten med sina elevcoachkollegor.
– Det är jättekul! Vi kan hjälpa varandra på olika sätt. Det är ofta samma utmaningar på de olika skolorna. Det finns ju ingen manual för detta, vi får prova oss fram och se vad som fungerar. Det blir kul att se, efter de här tre åren, om det har gett effekt och om vi har gjort skillnad för några ungdomar, säger Stina Janols.
Stina Janols
Ålder: 51 år.
Bor: I Gamla Dalsbyn i Säter. Uppvuxen i Stora Skedvi.
Yrke: Nybliven elevcoach på Klockarskolan. Utbildad socionom.
Familj: Sambon Peter. Sönerna Johannes, 27, och Lucas, 25.
Intressen: Hundarna Nellie och Melba, som är av rasen Lagotto Romagnolo, italiensk vattenhund. Jag tillbringar gärna tid med familjen och vänner samt pysslar gärna med huset, trädgården och växthuset. Dessutom är jag aktiv inom Kvinnojouren i Säter samt sjunger i Stora Skedvi Kyrkokör.
