Logotyp Lokalt i Dalarna - Dalarnas största gratistidning
Hemma i Tronsjö har Kjell Hägglund ett musikrum med utsikt över Runn. Ensam spelar han aldrig men gärna tillsammans med andra, både med och utan publik. Trummorna köpte han 1959 – en jubileumsutgåva från Gretsch. Foto: Karin Diffner

Efter 80 år som musiker – nu debuterar Kjell som bandledare

BORLÄNGE. Fem år gammal gjorde Kjell Hägglund debut som trumslagare på den årliga julgransplundringen på Järnvägshotellet. – Det blev stor succé, kanske för första och enda gången i mitt liv, säger den numera 85-åriga jazzmusikern med ett leende.

Som liten fick Kjell Hägglund ett par trumpinnar av en regementsmusiker. Det blev början på en mycket lång musikkarriär.
– Jag gick ute på gården och bankade på en plåttrumma klockan sju på morgonen till grannarnas förtret, berättar han.

Den lille trumslagaren. Foto: Privat

Pappan som själv var klarinettist försåg Kjell med en virveltrumma som han övade på till dansmusik på radion.
Efter succén på julgransplundringen tillsammans med fadern och Gunvor Friberg på piano fick musikintresset vila ett tag. Några år in på 1950-talet upptäckte Kjell den då beryktade jazzen.
– De äldre sa: “Det där med jazz; det går över”, men de hade helt fel. Nu är jag 85 och det har inte gått över än, säger Kjell triumferande.
Trots att pappan inte heller var någon anhängare av den nya musikstilen köpte han bastrumma, virveltrumma och cymbal när Kjell i 13-årsåldern skulle bli en del av kvintetten Flamingo.
– Vi spelade på skoldanserna. Då var jazzen bruksmusik som alla dansade till.
Som yrke har Kjell suttit på kontor, jobbat på fabrik och varit försäljare. Men fritiden har nästan hela livet ägnats åt musiken. Hustrun Inger som spelade piano var också med i perioder.

Kjell har ingått i många olika musikkonstellationer, bland annat ihop med Lasse Eriksson och Elver Ohlanders band. Med Vanja “med luggen” Nilssons band i slutet på 1960-talet avslutades den period då jazzen var den musik som det dansades till.
– Den ena fina jazzlåten efter den andra på repertoaren försvann och ersattes med en dålig dansbandslåt. Då ville jag inte vara med längre.
Med uppehållet varade inte så länge. När Jan-Olof Lindholm ringde så tackade Kjell ja till att spela ren jazzmusik i konsertform. Det blev 25-30 år med Falu jazzensemble.
– Vi hade ett par spelningar i månaden – över hela Sverige. Det var en rolig tid.
Har du funderat på att ha musiken som yrke?
– Nej, aldrig. Det gick inte att leva på det och jag vet inte om jag hade velat ändå. Vi hade större frihet som kunde ta de jobb vi ville.
Kjell har prisats som svensk mästare i gladjazz och länge varit engagerad i jazzklubbarna i trakten, bland annat som en av del av husbandet.
– Vi tog in berömda solister och kompade själva så att det skulle bli billigt. Då lärde man sig väldigt mycket.
Nämn några du kompade.
– Till exempel tenorsaxofonisten Nisse Sandström och trumpetaren Rolf Ericson…ja, det var många storheter.

Tonåringarna mötte en hel del motstånd bland vuxna för sitt jazzintresse. Här i gruppen Flamingo med Kjell längst till vänster. Foto: Privat

På frågan om vad han är mest stolt över svarar Kjell med att först berätta om motståndet mot jazzmusiken på 1950-talet:
– När vi ville öva med skolbandet så hade lärarna kollegium i två-tre timmar där de diskuterade om jazztonerna kunde hänga kvar från lördagen till måndagen då det skulle hållas morgonbön där.
– Det passade sig alltså inte att spela jazz där det skulle hållas bön.
I slutet av 80-talet kontaktades Kjell av kyrkan som frågade om han kunde vara med och spela när biskop Ytterberg skulle installeras. Och ytterligare några år senare fick han vara med vid högmässan i Tuna kyrka och spela till psalmerna.
– Vi spelade “O, store gud” i latintakt och folk sjöng som tusan, berättar han med ett skratt.
Jazzen hade med andra ord blivit rumsren – med råge.

På Borlänge jazzklubb spelade han första gången 1954 som 16-åring. Och även om han har spelat i otaliga konstellationer har Kjell aldrig varit bandledare – förrän nu.
Den 10 april spelar nämligen Kjell Hägglund Quartet på jazzklubben på House of Blues. De övriga i bandet är: Falubon Thomas Coudery på trumpet samt stockholmarna Morten Lassem på piano och Ove Gustavsson på bas.
– Det blir låtar ur den digra amerikanska sångboken.
Egentligen tycker Kjell att jazz är ett för vitt begrepp för många olika stilar. Därför har han kommit på ett eget uttryck för den stil som han gillar: Ädeljazz.
– Det innehåller de beståndsdelar jag vill ha: harmonier, improvisation och sväng.
Blir det ädeljazz på annandagen?
– Ja.
Har ni några andra spelningar?
– Nej, vi tar det som det kommer.
Hur länge tänker du hålla på?
– Ronnie Gardiner spelar än och han är 90 år. Jag ska slå honom.

Fakta: Kjell Hägglund
Ålder: 85 år.
Bor: I Tronsjö utanför Torsång.
Familj: Barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Yrke: Pensionär.
Intressen: Musik, att sköta huset och att umgås med min familj.

 

[YouPlaySinglePlayer video="2847,1874,389607" floating="3" ap mute nt=30]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!