För 42 år sedan kastades jag ut bokstavligen ut från föräldrahemmet, min far ansåg nämligen att jag var flygfärdig som 16-åring.
Det blev en etta på 26 kvadratmeter, mycket korv och makaroner samt att lära sig den gamla tvättmaskinen i källaren.
En liten Niclas skulle snabbt bli vuxen och det var inte det enklaste. Grannfrun (älskade Sonja) blev min räddning. Hon hjälpte ofta till med tvätten, lagade en del mat också och kom med goda råd.
Ja, det löste sig till slut – jag hade ju farmor och farfar också.
Nu är mina pojkar i startgroparna för att kliva ut i den stora världen. Kanske dröjer det något år till, men fick de bestämma skulle de flytta ut i morgon.
I alla fall när far och mor tjatar om lägga kläderna i tvättkorgen, att nu är det dags att dammsuga eller plocka ur diskmaskinen.
Livets gång … Jag försöker vara en bra pappa som ger mina barn kloka råd. Ibland lyssnar de – en annan gång hör de mig inte.
Äldsta sonen studerade i Örebro i 1,5 år och det gick bra på alla sätt och vis. Han fixade all mat, tvättade kläderna, städade den lilla lägenheten och tog tåget hem på helgerna.
För en tid sen flyttade han hem till det lilla pojkrummet på övervåningen.
Ja, ni vet vad som hände – han var tillbaka i att-inte-hjälpa-till-så-mycket-syndromet.
Nåväl, kontentan av hans utflykt är i alla fall att nu vet sonen hur det är att bo ensam.
Goda råd från de lite äldre är bra och när min farfar gav mig dessa i min ungdom lyssnade jag.
Ett var att ”se till att ha ett arbete du gillar”. Check!
Ett annat var att ”försök se det positiva i livet”. Check!
Jag fick fler goda råd från Gösta och jag tror att jag var en bra lyssnare.
Nu sitter jag här hemma i soffan och ger råd till den yngsta sonen som tar studenten i år.
Sista veckorna har han stressat för att få skolarbetet klart och jag kan se en ung Niclas framför mig.
”Skjut inte upp saker till sista sekunden.”
Säger jag med höjd röst till sonen för 111:e gången. Han lyssnar och säger att så ska det bli.
Samma råd fick jag som ung och där kan jag erkänna att jag var en dålig lyssnare.
Fortfarande, många år senare, säger jag ofta till mig själv ”gör detta i dag, inte i morgon”.
Livets skola är inte alltid en dans på rosor.
