Jag hade fått mitt första jobb som frisör i Skövde och när jag var hemma i Grangärde och hälsade på stod bilen ofta i garaget. Alltid var det något som pappa behövde fixa.
På Bysjön i Grangärde plogades vintertid en bilbana för den som ville träna halkkörning
eller bara leka.
En kompis berättade hur de tuffa grabbarna sladdar genom kurvorna genom att vänsterbromsa eller bromsa med handbromsen och samtidigt gasa, om jag minns rätt. Kompisen satt bredvid när jag lekte rallyförare och vi skrattade hysteriskt när bilen oftast gjorde som den ville.
En gång släppte hjulen från vägbanan före järnvägsövergången vid Hammarbacken i Ludvika. Det var halt och jag hade saktat ner så det gick inte fort när bilen ändå snurrade runt. Det var jätteläskigt men som tur var snurrade den ett helt varv, så det var bara att fortsätta som om ingenting hade hänt.
Den gröna Saaben gick snällt för det mesta men i Partille brakade växellådan ihop.
Jag och en jobbarkompis skulle hälsa på hans släktingar där och när vi stannat för rött ljus i en korsning kunde jag inte byta växel utan blev tvungen att plåga bilen ur korsningen på en hög växel.
Bilen bogserades till närmaste verkstad och som vanligt ringde jag till pappa. Efter många om och men blev han återigen räddaren i nöden.
Han hade fått låna en trailer av goda grannar och tillsammans med min bror hämtade han bilen. Väl hemma såg han till att den fick en ny växellåda.
Ett starkt minne var en tidig morgon, dagen efter den 28 februari 1986. Jag hade stämt träff med en stallkompis för att vi skulle köra spån till våra hästar.
I bilen hade jag en stereo där jag bara fick in tyska radion, men den fick sitta kvar för jag kunde spela mina kassettband i den också.
Av någon anledning satte jag på radion den här morgonen och jag förstod inte mycket av vad de sa på tyska, men jag noterade att namnet Olof Palme återkom flera gånger.
När jag träffade min kompis berättade hon att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad.
