Det slår gnistor om femlåtarsverket från första sekund till sista avgrund.
Elden tycks lös i såväl teori som praktik, och det våldsamt hanterade verktygen slöjdar en burdust författad dödsmetalldrapa.
Musikaliskt är det råa riktlinjer kring ett pulserande köttcentra.
Hullingförsedda riffkroppar slåss vilt med vrål i vansinnets tecken, och tempot tillåts variera på föredömligt manér mellan pisk och potent bjässesväng.
Mikrofonchefen Pontus bjuder inblick i dödsfemmans kollektiva uppsåt.
– Vi är ju rätt så tydligt influerade av Stockholmsdödsen och det tidiga 90-talet i den scenen, berättar han.
Och fortsätter:
– Sedan bidrar alla med vissa stänk av egna inspirationskällor, vilket bygger helheten som utgör Dead Man’s Path. Personligen har jag även lirat en del metalcore tidigare och gillar både melodi och muller.
Vokalistens mustiga skägg tar i dagsläget upp en försvarlig mängd ansiktsvolym, och frågan är om inte den maffiga pälsen också satt än styggare prägel även på sången?
– Helt omöjligt är det inte, jag har nog kanske fått lite hårigare stämband, skrattar Pontus och framhåller det rigorösa manglet från bandkamraterna som en ypperligt gemytlig fond att gorma över.
Han nämner både veteranerna i Cannibal Corpse och det mer modernt orienterade mangelexemplaret Lorna Shore som ett par av många influenser i ett strupgymnastiskt ämbete.
Dahlin förklarar det textmässiga innehållet som rotat i en berättaranda med tematiska kopplingar till både då och nu.
– Ja, det kretsar kring ett löst hållet koncept om folktro och väsen och hur dessa lever vidare i genom olika epoker. Det är överlag väldigt givande att fördjupa sig i ämnen som mytologi och religion.
Det är också dessa texter som utgör bas i vad som förra veckan visades för allmänheten i lokaler tillhörande gamla hattfabriken i Borlänge.
Den enligt uppgift välbesökta utställningen “Arcana celestia, inferum verda” bär samma titel som bandets purfärska utgåva som nu finns tillgänglig på gängse digitala plattformar.
Det visuella materialet i utställningen är AI-tolkningar av just bandets lyrik, och Pontus betraktar det hela som ett intressant experiment.
– Från början var det mest på skoj som jag mosade in en av våra texter i ett AI-verktyg, men slutresultatet blev ganska häftigt.
– Därför fortsatt vi och bestämde oss att skapa en utställning i samma veva som vi släpper ny musik. Vissa motiv hamnade tämligen nära textens tema, medan andra överraskade desto mer. Allra starkast blev i mitt tycke en skapelse som anspelar på sömnsvårigheter, den träffade verkligen mitt i prick.
Mitt i prick träffar också nya alstrets “Born Beneath a Blackened Sun”.
Versens kaxiga tonföljder leder tankarna till Strapping Young Lads trynstöt “Dirt Pride” och man hinner även med en läcker blinkning till Iron Maidens allsångspjäs “Fear of the Dark”.
Stycket i fråga ges därtill extra startkraft via titelspårets stämningsladdade uppsnack som avslutas med dolska frasen tillika den direkta innebörden av latinska “Arcana celestia, inferum verda”.
– Det började med att man mest satt och spånade och landade i något som kändes kärnfullt för musiken och texterna. Titeln betyder “himlens hemligheter, helvetets sanningar”, berättar Pontus Dahlin.
Han utvecklar:
– Uttrycket håller ihop storyn på ett bra sätt och har en atmosfär som passar helheten. Det är även väldigt intressant och utmanande att skriva på svenska, och min känsla är att det blir mer sådant framöver.
Här åsyftas låtduon “Vildrosen” och “Älven” som båda frestar med growlmanövrar på modersmålet.
Instrumentalt nyttjas såväl storslaget klangrika knep och knåp som frätande fräcka tricks av skoningslös karaktär.
Den melodiska väv som binder ihop den rasande repertoaren i förstnämnda spår bär stilig id-märkning av skandinavisk döds- och svartmetall.
Den senare talar knogmackans trubbiga språk och ser ett maniskt, medryckande riff driva upp tempot. Det uppretade fundamentet får sällskap av en sånginsats i den giftigare skolan och dominant trumspel med nackmassage i sikte.
– Nu i veckan har vi även frigjort en video till just “Älven”, vilket känns väldigt kul, säger Pontus.
Och låter meddela stundande strapatser för honom själv, gitarristerna Christer Hedberg och Jonas Axelsson, basisten Gustaf Karlsson och nyförvärvet tillika batteristen Philip Andersson.
Dödskonnässörerna poststämplar i Falun, Borlänge, Grängesberg och Svärdsjö, och den gemensamma hållningen sätter spikrak kurs framåt.
– Vi har många järn i elden och utmaningen är väl hur man ska få tiden att räcka till, skrattar Pontus.
– En av flera häftiga grejer som är i görningen är en kommande skapelse som ska handla om Falun. Det är en stad med historia spännande att uppmärksamma än mer. Gruvfrun, Kårebocken och mycket annat. Element som gör sig utmärkt i en death metal-kontext.
Dead Man’s Path
▪ Medlemmar: Pontus Dahlin, Christer Hedberg, Jonas Axelsson, Gustaf Karlsson, Philip Andersson
▪ Diskografi: “I, Abomination” (ep, 2020), “Lidless, Hopeless, Psychosis” (singel, 2022), “Fields of Elysium” (singel, 2022), “God Among Insects” (singel, 2022), “Don’t Miss Me, You Chose This” (singel, 2022), “Intus Mortem” (singel, 2022), “Arcana celestia, inferum verda” (ep, 2023)
▪ Hemvist: Dalarna
Låtlista “Arcana celestia, inferum verda”:
1. Arcana celestia, inferum verda
2. Born Beneath a Blackened Sun
3. Serpent Messiah
4. Vildrosen
5. Älven
