Einar är född 1930 i Onsjö utanför Fagersta. Han växte upp på en bondgård som var helt självförsörjande
– Salt och socker behövde vi. Annars tog vi hand om oss själva. Mamma tog reda på allt. Vi fick slå ihjäl grisen sedan var det nog med det.
1937 var det dags för Einar att gå skola i Bråfors. Men det var ganska långt dit och ingen väg så Einar fick vänta ett år innan det var dags. Då var skolan i Bråfors nedlagd och Einar började i Norbergs skola.
– Det var fan skolor överallt på den tiden. Fragg och Gäsjö och allt vad det var. Det var ungar överallt.
Einar minns andra världskrigets ransoneringar och umbäranden. Einar berättar att eftersom de jobbade i skogen fick de extra kaffe.
– Andra världskriget var ransoneringar och trupptransporter genom Sverige, allt var ju om Hitler och hur han bar sig åt. Jag jobbade jag.
Einar har ett speciellt förhållande till arbete. Han har jobbat sedan han var nio år. Han har jobbat med allt från skogsbruk till gruvdrift i stadsgruvan i Norberg.
Men mest känd är Einar för sin verkstad där han reparerat motorsågar och röjsågar och allt mellan himmel och jord sedan 1980.
– Jag började med att reparera cyklar i samma hus som Skäggidas bar låg i på den tiden (mitt emot gamla apoteket, reds.anm). Vi arbetade på den tiden förstår du, berättar Einar.
Einars mekaniska kunnande gjorde att han fick börja reparera annat än cyklar på fritiden.
Han blev mer och mer intresserad av motorer och när motorsågar blev en del av skogsindustrin fick Einar mer och mer uppdrag att reparera sågar som användes i skogarna runt Norberg.
– Min morbror har byggt över 300 motorcyklar så lite har man ju sett. Cylindrarna gjorde han själv och ramarna köpte han från Tyskland.
Einar har starka åsikter om hur folk behandlar sina motorverktyg. Han berättar om hur folk kommer med motorsågar och röjsågar som de försökt reparera själva.
– Folk vet inte vad de håller på med. De tar bort luftfilter och fan vet allt. De ska låta bli saker de inte begriper och låta vettigt folk sköta om grejerna.
Och nog vet Einar hur man reparerar trasiga verktyg, med nästan 70 års erfarenhet krävs ofta inte mer än att han lägger handen på motorn eller hör hur det låter för att han ska veta vad som är fel.
– Ofta sliter folk i sina röjsågar när de fastnar och då blir det snett i röret. Och då vibrerar det inte harmoniskt och förgasaren får bubblor i sig och då stannar sågen. Så försöker de reparera själva och gör det värre innan de kommer hit och gnäller. Och inte kan de erkänna att de försökt själva. Men mig lurar man inte, nej jag har varit med förr jag.
Men nu är Einar på gång att sälja sin verkstad. Hjärtinfarkter och cancer och olika skador han fått under sitt långa arbetsamma liv börjar ta ut sin rätt.
– Jag är ju 92 år. Jag märker mer och mer att jag inte orkar springa i svampskogen och renovera huset och att jag börja se mer och mer på tv. Jag tror jag börjar bli lat. Tänk vilket tok man håller på med.
