En livlina för många

Av Karin Diffner

Lördag den 10 oktober är det internationella hemlöshetsdagen. Det är en dag som Annika Halvars, föreståndare för Ria-stugan, önskar inte skulle behövas.
– Men tyvärr finns det fortfarande alltför många hemlösa och helst vill de att vi ska ha öppet dygnet runt, säger hon.

Organisationen heter Hela Människan, men huset på Östermalm dit hemlösa kan äta, tvätta kläder eller sova en stund kallas fortfarande för Ria-stugan.

Den här varma oktoberdagen är en kvinna, som vi kan kalla för Ann-Marie, där och äter frukost. Hon har lagt stickningen på bordet och ställt sin rullväska bredvid sig.

– Man känner sig som en luffare när man är hemlös, säger hon.

Ann-Marie tillbringar förmiddagen på Ria och resten av dagen på biblioteket eller i någon affär. De sista timmarna får hon vänta utomhus innan det är dags att gå till akutboendet på Bullermyren på kvällen för att sova.

– Och det är ett mögligt gammalt dagis som ger mig utslag i hela ansiktet.

Ann-Marie tycker att det finns många fördomar om hemlösa, att alla är missbrukare och utslagna.

– Men det stämmer inte; det är alla möjliga typer, säger hon.

I hela sitt liv har Ann-Marie haft bostad, men för några år sedan blev hon vräkt efter konflikter med hyresvärden. Just nu pågår olika juridiska processer som hon hoppas ska ge henne en egen lägenhet igen.

– Innan man varit bostadslös förstår man inte hur fruktansvärt svårt det är och vilket utanförskap det innebär, säger hon.

Michael Lindblad är inte själv hemlös längre, men han vill göra en insats för sig själv och andra utsatta genom att sälja tidningen Situation Stockholm. Till Ria-stugan kommer han nästan varje dag. "Det är bra stämning här".

Bordsgrannen Michael Lindblad har varit bostadslös förut men bor nu i lägenhet. Han hänger ofta på låset till Ria.

– Det är för gemenskapen. Det är bra stämning här, säger han.

Varje dag besöker ett 50-tal Ria-stugan. De är mellan 20 och 80 år, berättar föreståndaren Annika Halvars.

– Och alla har sin egen historia.

Just då kommer Björn Karlsson insladdande på cykel i trädgården. Det första han gör är att krama om Annika.

– Vad är det för mat i dag? Inte sådan där äcklig fisk igen? frågar han.

– Nej, i dag är det vad huset förmår, spaghetti och köttfärssås, svarar Annika och får ett leende tillbaka.

Björn kommer ursprungligen från Småland och har bott i Borlänge i 20 år, varav tre som hemlös.

– Men när jag blev pensionär så ringde de från soc och sa att: "Nu, Björn, är det din tur." Och så fick jag en lägenhet på servicehuset på Tjärna Ängar.

Hur är det?

– Jag trivs jättebra; jag kan springa runt i kallingarna och lyssna på musik, så det är perfekt.

Varför kommer du ändå till Ria?

– För att träffa Annika, skojar han och lägger till:

– Nej, men det är för gemenskapen. Och för att köpa mat.

Magnus Manner och Annika Halvars är heltidsanställda av organisationen Hela Människan. "Sedan har vi en timanställd och volontärer som hjälper till", säger Annika. Foto: Karin Diffner

I Borlänge finns sedan några år projektet Bostad först. Det handlar om att först hjälpa individen att få ett eget hem och att sedan ta itu med problem som arbetslöshet, psykisk ohälsa eller missbruk, något som ofta hänger ihop.

Annika tycker att projektet är suveränt och har sett flera av sina gäster få egna hyreskontrakt.

– Men det kan bli ensamt, så efter ett tag kommer många hit ändå för det sociala eller för att äta, säger hon.

Vad skulle du önska för verksamheten?

– Att vi inte behövde finnas.

Hon tänker efter lite och fortsätter:

– Men vi behöver ju alltid mer resurser och fler volontärer som till exempel kan ta med besökarna ut på utflykter. De kan behöva göra något annat, säger Annika.

Bakom Hela Människan står samtliga kyrkor. Organisationen drivs av bidrag från kyrkorna, kommunen, företag, föreningar och privatpersoner. I Borlänge arbetar två heltidsanställa, en timanställd och en rad volontärer med verksamheten.