Birnbaum och Wehner var fångar i Smedsbo
AVESTA. Interneringslägret i Smedsbo upprättades i mars 1940 och var, jämte ett läger i Långmora i Långshyttan, det första i Sverige.
Det skriver historikern Cornelia Ruehlig i en faktatext om Smedsbo herrgård.
I den beskriver hon hur interneringslägret etablerades efter ett dekret 1940, vars syfte var att reglera vistelsen av: ”oönskade och besvärliga” flyktingar.
Interneringen grundades inte på beslut i domstol och fångarna visste vare sig orsaken eller hur länge de skulle stanna i Smedsbo.
Bortsett från detta, skilde sig de svenska interneringslägren från tyska koncentrationsläger. Ingen torterades eller dödades i de svenska lägren, enligt Ruehlig.
När interneringslägret i Smedsbo öppnades hade det till en början betydligt färre internerade än de 60 som det var anpassat för.
I slutet av kriget däremot, var 462 män från 20 nationaliteter internerade här. Bland de internerade var journalisten Immanuel Birnbaum.
Han hade varit politiskt aktiv i det tyska socialdemokratiska partiet 1917. År 1927 blev han utsänd som utrikeskorrespondent till Warszawa, där han hade många kontakter med tyska socialdemokrater i exil.
Cornelia Ruhelig berättar att Birnbaum lämnade Polen tillsammans med sin familj, kort innan tyskarnas invasion. I Stockholm blev han redaktör för det tyska exilförlaget Bermann-Fischer. Vid den tiden var Stockholm, på grund av den svenska neutraliteten: "Ett centrum för spionage från rivaliserande stater".
Genom sitt arbete för förlaget kom Birnbaum i kontakt med flera underrättelsetjänster. I ett brev till en journalist i Berlin skrev han med osynligt bläck: "Jag kom i kontakt med Mr. Rickman, som forskade om svensk malm ..."
Malmen var viktig för den tyska vapenindustrin vid den här tiden och den rådande uppfattningen i Sverige var att dessa malmleveranser till Tyskland räddade landet från att bli ockuperat. ”Mr. Rickman” arbetade för den brittiska underrättelsetjänsten och hade i uppdrag att hindra svensk järnmalm från att exporteras.
När brevet från Birnbaum upptäcktes arresterades han och dömdes till åtta månaders fängelse för spionage för Tysklands räkning mot Storbritannien. Efter att han avtjänat sitt straff, fördes han till Smedsbo där han vistades mellan april 1942 och januari 1943.
En annan fånge på Smedsbo var Herbert Wenher, medlem i det kommunistiska partiet. Han kom dit i september 1943.
”Vid den här tiden var Stockholm en av de viktigaste platserna utanför Sovjetunionen för tyska kommunistiska emigranter”, skriver Cornelia Ruheig. I februari 1941 hade Wehner fått i uppdrag i Moskva, att från Stockholm återuppbygga det kommunistiska partiet i Tyskland.
Ett år efter ankomsten till Sverige blev Wehner dock arresterad och åtalad för spionage åt främmande makt. Enligt Wehner själv var hans arbete inte spionage för Sovjetunionen, utan motstånd mot Nazityskland. Han dömdes ändå till ett års fängelse. Efter att han avtjänat straffet fördes han till Smedsbo där han blev kvar fram till juli 1944.
Efter andra världskriget gick han med i det tyska socialdemokratiska partiet där han fick en ledande ställning vid sidan av Willy Brandt.
Läs även om invigningen av monumentet vid Smedsbo herrgård:
Smedsbo minns andra världskrigets fångar | Lokalt i Dalarna
Senaste numret av Lokalt i
