Bertils första möte med läkaren Samwel Goyo skedde för drygt tio år sedan och var dramatiskt.
– Jag var vid Lake Natron, en stor sodasjö i norra Tanzania, tillsammans med två massajer som jag känner väl. Plötsligt blev jag jättesjuk, i 45 graders hetta. Detta var i närheten av den aktiva vulkanen Oldonyo Lengai, så jag kände svaveldoften från vulkanen, berättar Bertil Wennberg.
Massajerna sprang till byn och träffade läkaren Goyo som, lyckligtvis var där, och som kom till Bertils undsättning. En insats med medicin och dropp gjorde att Bertil repade sig.
– Närmaste lasarett ligger minst en dagsfärd därifrån, säger Bertil Wennberg.
Nästa gång han besökte Tanzania var för att inviga ett mikromejeri i Engaruka.
– Och då var även doktor Goyo där, med sin doktorsrock. Jag tror att han fick en idé där och då, säger Bertil.
Året efter reste han åter till Afrika och träffade då doktor Goyo på nytt.
– Han hade ingen mottagning utan fick ta emot patienter i sitt hem eller utomhus, bland annat opererade han massajer under ett träd. Därför berättade han att han gärna skulle vilja ha ett litet hus att jobba i. Vi hade möten med byrådet som beslutade att bygga en sjukstuga åt honom. Jag hade med mig lite pengar, eftersom jag ville betala honom för att han hjälpte mig när jag blev sjuk. Dessa pengar blev startkapital till sjukstugan, säger Bertil Wennberg.
Två år senare, 2013, var den första etappen klar, i form av en mottagning med apotek.
– Det finns alla möjliga sjukdomar i Tanzania, som malaria. Mottagningen startade i liten skala med vacciner, mediciner och möjlighet att undersöka patienter. Och om det är allvarligt så får patienterna skickas till ett större lasarett.
Mer eller mindre årligen har Bertil Wennberg återvänt till Tanzania för att se vad som har hänt sedan sist.
– Jag brukar stanna minst en månad i taget och reser runt, bland annat för att besöka de olika mikromejerierna. Och så har jag med mig insamlade pengar från Hedemorabor samt pengar från försäljningen av min bok “Vägen till Engaruka” som jag gav ut för ett par år sedan. Det känns bra att lämna över pengarna direkt till doktor Goyo, då vet jag att de kommer rätt, oavkortat, säger Bertil Wennberg.
Vad har hänt på de här tio åren sedan sjukstugan byggdes?
– Det har utvecklats successivt och hela byn är engagerad. Nu kan patienterna sova över, det är lite skillnad mot när doktor Goyo opererade under ett träd… Han har även anställt en kvinnlig läkare och flera andra bybor jobbar åt honom. När jag var dit hade han en överraskning till mig. “Vi går ut och sätter oss” sade han och så blev det en stor invigning med flera dansande skolungdomar från byn.
Förutom mikromejerierna och sjukstugan, som nu är mer av ett sjukhus, har Bertil Wennberg även introducerat massajerna för solvatten, en apparat som renar vatten via solenergi.
– Det är väldigt bra att ha sådana maskiner där nere. Det har hänt mycket i området sedan min första resa, vägarna blir bättre och bättre och de har dragit el till den stora sodasjön i området. Det går att göra mycket för att förbättra för massajerna och det är mycket som ger sig när man är där nere. Idéerna kommer när vi sitter och pratar, säger Bertil Wennberg, eller “Bertil Masai – Milk Man”, som han kallas av massajerna – efter sin bakgrund på bland annat Grådö Mejeri och efter sitt arbete med att skapa mikrobryggerier på stäppen i Tanzania.
– Jag har pratat mycket om mikromejerierna tidigare men inte sagt så mycket om projektet med sjukstugan. Men det är ju ännu viktigare, det är verkligen på liv och död, säger “Bertil Masai”.
