Afasiföreningen bjuder in nyfikna

Av Sara Flodin

LUDVIKA. Den 10 oktober infaller nordiska afasidagen och då välkomnar Ludvika Afasiförening allmänheten att besöka dem. Lokalt i gjorde ett nedslag på en av föreningens träffar.
– Det här är för alla med någon typ av afasi och har svårt att uttrycka sig, förklarar ledaren Ingrid Berg, som även jobbar som undersköterska.

På måndagsförmiddagarna träffas de sex deltagarna som har tal-, skriv- och lässvårigheter för att öva upp sina förmågor.

– Var och en har sin egen historia i det här och olika behov att jobba med, förklarar Ingrid.

Sven-Olov Eriksson har jobbat på ABB och ägt travhästar, men fick en stor stroke för cirka 13 år sedan. Han har genomgått en lång rehabilitering innan han kom till Afasiföreningens träningstillfällen. Bland annat har han fått rida. Nu har Sven-Olov varit med i gruppen under cirka sju år och tycker att han fått hjälp att utveckla talet.

Det är vanligt att talet drabbas när hjärnan drabbas av syrebrist vid, till exempel, en stroke. Även andra sjukdomstillstånd kan leda till afasi, som alzheimer, hjärntumörer eller andra hjärnskador som uppstått vid yttre våld. Ingrid förklarar att det är signalerna mellan hjärnan och munnen som inte fungerar och att det ibland kommer ut något helt annat än vad personen tänkt säga.

– I den här gruppen har vi lovat varandra att här kan man vara sig själv. Här kan vi prata om sådant som man kanske inte vill prata med vem som helst om och det stannar här, säger Ingrid och talar till deltagarna:

– Varje deltagare har egna önskemål om vad som är viktigt för er. Ni sätter era egna mål tillsammans med mig om vad ni vill få ut av träffarna.

Sex deltagare är med i gruppen och det finns plats för fler. Ingrid påtalar att det är viktigt att komma i gång och träna så fort som möjligt efter en skada, men att inte alla som behöver hjälpen får information om att föreningen finns. Ingrid ser ett mönster i att många får hjälp av logoped i början av sin rehabilitering för att sedan lämnas ensamma. Jan Engström vittnar om att han inte fick någon information om att Afasiföreningen finns.

– Jag kom inte i gång med det här förrän det hade gått över ett halvår, förklarar Jan och att han då fick tipset om föreningen genom en bekant.

Birgitta Lar Andersson tycker att det är svårt att nå ut till de som kan ha nytta av att vara med.

Jan pratar på utan större svårigheter när han berättar att han har svårt för att läsa.

– Då är det kört! Jag kan sitta och traggla, men det tar en enorm tid, förklarar Jan som använder sig av talsyntes som omvandlar text till tal och något som han tipsat övriga i gruppen om.

– Man får hitta sina egna strategier, nämner Ingrid och att det ser olika ut för olika individer.

Ingrid förklarar att vänner kan dra sig undan den som förlorat talet då de kanske inte vet hur de ska hantera detta.

Samtidigt är det frustrerande för den med afasi att inte kunna uttrycka det den vill säga.

– Kan du inte prata kan det i förlängningen bli så att du isolerar dig, förklarar Ingrid och berättar att det kan vara bra att se att det finns andra i liknande situation, säger Ingrid och påtalar att det är viktigt att det är lugnt runtomkring den med afasi och att personen ges tid att prata färdigt.

– Det är jätteviktigt för det har med självkänslan att göra.

Jan berättar att han kan bli riktigt arg och tappa tråden när han blir avbruten.

– När de sedan frågar om hur det var säger jag att det har jag glömt, det blir ett straff åt dem, säger han och skrattar.

Vid träningen används individuella varianter av dataprogrammet Lexia. I programmet tränas bokstäver, meningar, siffror och räknetal. Allt eftersom justeras svårighetsgraden på övningarna.

– När man har en skada på sin hjärna blir man väldigt ofta hjärntrött. Det går inte att förklara vilken trötthet det är. Det är inte någon vanlig trötthet, förklarar Ingrid och att det kan räcka med att göra övningar under tio minuters tid och sedan vila.

– Hjärntröttheten kanske aldrig ger med sig utan det får man lära sig att hantera och leva med, förklarar Ingrid.

De i gruppen är olika rörliga och under träffarna tränas även rörligheten, bland annat med en taktil boll och mungymnastik. Hur bra den drabbade kan bli varierar.

– Men träna är aldrig fel, påpekar Ingrid.

– Det kan du göra hela livet och då investerar du i dig själv.

Den som har afasi kan kontakta föreningen för att prova att vara med.

– Den drabbade måste vilja själv, annars fungerar det inte, konstaterar Birgitta.

Under föreningens öppna hus kommer Räddningstjänst Dala Mitt besöka dem och informera om brandsäkerhet samt fallolyckor.

Fotnot: Den som är intresserad av att vara med i gruppen kan kontakta Inger Berg på telefonnummer 070-5251686.