När bostadsföreningens Väktarens ordförande Kurt Josefsson öppnar dörren till det som förut var en sönderbränd pizzeria, är det praktiskt taget omöjligt att för sin inre blick återge förödelsen som rådde då.
Kurt visar runt i en kritvit femrumslägenhet med ett vardagsrum och kök vänd direkt ut mot Brunnsjögatan.
– Jag tror att det är Hedemoras största lägenhet. I alla fall en av de största, säger Kurt och lägger till att det inte alls var tänkt att bli så från början.
– Först diskuterade vi att göra ett garage men då satte regelverket stopp. Sen tänkte vi bygga två lägenheter på 50-60 kvadratmeter, men såna finns det ju redan gott om i Hedemora. Så då satsade vi på en stor lägenhet i stället.
Det låter med andra ord som att bostadsrättsföreningen lyckats kryssa sig fram väl under de två åren som gott. Men två år är två år. Resan har inte varit enkel och minnena från natten det brann sitter i hos de som bor på Brunnsjögatan. För det kunde ha slutat mycket värre än det gjorde och det var inte bara räddningstjänstens förtjänst att det inte gjorde det enligt Kurt.
– Det var privatpersoner som agerade. Man ringde på och dunkade på dörrarna hos varandra och väckte dem som sov. Annars hade minst fyra personer dött. Framför allt av röken.
Många lägenheter skadades av branden och blev obeboeliga för lång tid framåt. De boende, som har en hög medelålder, tvingades hyra in sig någon annanstans, eller bo hos släktingar. Lyckligtvis hade dock alla hemförsäkringar som täckte allt av värde.
Kurt nämner bara en tung momskostnad som bostadsrättsföreningen inte kom undan i samband med reparationerna.
– Åldersavdraget för gamla inventarier gjorde att vi bara fick 20 procents ersättning för till exempel gamla element och fönster. Så där fick vi betala 600 000 kronor.
Annars var den huvudsakliga kampen att se till att föreningen fick ta över restauranglokalerna från ägarna. En kamp som utmynnade i en domstolsprocess då de två kvarvarande ägarna av tre stretade emot. Men bostadsrättsföreningen fick rätt då ägarna hade mängder av olika skulder hängande över sig.
– De hade till exempel bara betalt en årsavgift av elva till föreningen.
Men den tredje som från början var ägare vill Kurt ”ge all heder”.
– Han hoppade ju av och han betalar av sina skulder.
Men hur var det nu med branden? Var det en olyckshändelse eller var den anlagd?
– Det var mordbrand, säger Kurt och visar ett mejl från polisen som han fick nyligen.
I mejlet står det är teknikernas ”sammantagna bedömning av sin undersökning att branden är anlagd”. Den slutsatsen bygger på att ”brandproverna inne i lokalen påvisade flyktig ämnen som ingår i brännbar vätska av typen motorbensin”.
Men trots det konstaterandet har ingen person kunnat misstänkas och åtalas för brottet och ärendet lades ner redan i maj förra året.
Kurt de andra medlemmarna i bostadsrättsföreningen har med andra ord fått lov att lägga det här bakom sig. Vilket ser ut att gå väl. I april i år var alla tillbaka i sina reparerade och renoverade lägenheter.
Och alldeles i slutet av september godkändes den nya lägenheten, som byggdes ur den gamla pizzerians aska, av kommunen för försäljning.
På frågan om det känns bra nu efter alla vedermödor efter branden så svarar Kurt tämligen lågmält och kortfattat.
– Jo, bara vi får lägenheten såld så.
