Företagaren som fick nobben av banken
HEDEMORA. Han hoppade av skolan och började med två tomma händer – och en fyrhjuling. Och när kundantalet svällde fick han kalla handen av banken flera gånger – och det nystartade företaget räddades av två privata investerare.
I februari står det klart om Linus Samuelsson blir Årets Ungdomsföretagare på Stjärngalan i Borlänge.
Linus Samuelsson har varit uppe hela natten och plogat och sätter på en panna kaffe i lägenheten. Ute faller snön trots att prognoserna lovade uppehåll.
– Vi kör snö i Hedemora kommun med omnejd och nu har jag tre maskiner som går inne i stan, säger Linus.
För tre år sedan beskriver han sin arbetsvardag sittandes på en fyrhjuling. Det var där han började.
– I stället för att köpa en moped eller en epatraktor så skaffade jag fyrhjuling och till den följde det med plogblad. Så när vintern kom plogade jag uppfarten hemma.
Efter en tid kom förfrågningar om att ploga hos privatpersoner och bostadsrättsföreningar. Snart påminde sig arbetet på banksaldot och en enskild firma startades. Men eftersom Linus då var minderårig så tog det en tid innan F-skattsedeln landade. Och under tiden fortsatte han att jobba och han fick fler och fler förfrågningar. LS Maskin och Trädgård AB höll på att födas.
– Jag körde på under två år med fyrhjulingen. Men till slut blev det så mycket jobb och det var slitsamt att jobba med en fyrhjuling. Att sitta tio, tolv timmar på en fyrhjuling i 15 minusgrader var inte särskilt kul. Men i slutändan hade den gått 2 500 mil på två år. En fyrhjuling har väl en levnadstid på 500-800 mil. Men den funkar fortfarande och har gått över 3 000 mil nu, säger Linus.
En traktor köptes in och kördes under ett år. Kundunderlaget växte och traktorn kördes sönder. Ytterligare investeringar gjordes i en ny traktor med årsmodell 2005.
– Våren 2018 blev F-skatten godkänd och jag hade jobbet som en hobby på vintern. Men 2019 tog jag beslutet att hoppa av skolan och göra det här på heltid. Jag skulle börja trean på gymnasiet då. Året efter omsatte jag nästan en miljon kronor. Jag såg mig aldrig som en företagare och min mor skötte ekonomin. Men nu har jag lärt mig den delen också. Då jobbade man för att det var roligt, levde i nuet.
Fordonsparken på gården består av en lastmaskin och två mindre plogmaskiner.
– Men vi gör allt möjligt; fäller träd, gräver, klipper gräs. Allt möjligt.
I dag har Linus en anställd som för tillfället är utlånad till ett projekt för Microsoft i Gävle men totalt finns fyra personer under hans paraply där några är inhyrda. Och plötsligt blev Linus även arbetsgivare.
– Det var något helt nytt, helt plötsligt planerar man på ett annat sätt. Man har fått tänka om men det är roligt. Man kanske är lite för snäll, men man lär sig. Vi är jättetajta och jag väljer de som jobbar noggrant. Det måste funka, jag ska inte behöva tänka och vara orolig för om de sköter sitt jobb eller inte.
Inför Stjärngalan märks en viss förhoppning om att få åka hem från Borlänge med ett diplom i passagerarsätet. Hemma finns redan utmärkelsen Årets Unga Företagare i Hedemora kommun.
– Det är Dalarna Business som har Stjärngalan och jag tycker det är roligt att vara nominerad. Det blir ett kvitto på att man gör någonting rätt. Man får det bekräftat att det man gör inte är helt galet. Det är ju kul att få beröm men jag går heller inte runt och tänker på att jag är Årets Unga Företagare i Hedemora. Jag skyltar inte med det, men jag är ju stolt. Det är nog viktigt att vara de här enkla personerna som kunderna har att göra med. Vi försöker vara väldigt personliga med alla.
Linus minns tillbaka till tiden med kampen med att få banken med på tåget.
– Jag fick aldrig något lån, de kollade knappt på mina räkenskaper. Och det handlade inte om så fasligt mycket pengar. Den första maskinen kostade kanske 70 000 kronor. Men då var jag 18 år. Men efter lång kamp fick jag till ett blancolån. Det andra besöket hos banken slutade även det med ett blancolån. Till sist fick jag hjälp av Almi och det löste sig, men det var inte helt enkelt det heller. När jag för tredje gången ville låna pengar av banken så blev det nej igen. Men då gick två privata investerare in med pengar i bolaget. Och nu nådde vi omsättningsmålet redan i oktober.
Linus understryker den positiva känslan att vara företagare i Hedemora.
– Det är en bra känsla mellan alla inom den här branschen, vi ser inte varandra som konkurrenter. Vi behöver varandra för alla har inte allt och man ringer in varandra. Om många små företag samarbetar så blir man stor. Men att jobba med just snöröjning, där är det omöjligt att hålla alla nöjda hela tiden. En arbetsdag är ju åtta, tio timmar och går en maskin sönder så stannar det. Jag själv fick stå och skruva i fyra timmar på Åsgatan tidigt en morgon och då var det inte roligt när alla skulle till jobbet, säger Linus och ler åt minnet.
Han avslutar:
– Men jag tycker att det är roligt att någon i den här branschen blir sedd, säger Linus och syftar på Stjärngalan. Annars blir man den som bara jobbar och som inte syns. Vi jobbar i en gråzon, ofta står vi i vägen, det går långsamt, vi gräver i en gata så att folk måste åka runt, vi plogar klockan 03 på natten. Men skulle vi strunta i det så blir det större problem.
Senaste numret av Lokalt i
