Vi träffas i Gösta Backlunds ateljé bredvid 20-talsvillan i Bomsarvet tillsammans med Lars Jönses från Dalarnas museum. Ateljén är inrymd i vad som en gång var en gammal tjänstebostad och senare ett hönshus.
– Jag byggde den när vi flyttade hit från Falun 1968, berättar Gösta.
Han bjuder på kaffe, chokladmuffins och vi pratar om Göstas konstverk “Papper i långa banor” som smyckade transportgången till pappersmaskin 11 i Kvarnsvedens pappersbruk.
– Jag fick uppdraget av Olle Bjurbom som vurmade för personalen och tyckte att det var viktigt med konst, berättar Gösta.
Efter att han tackat ja till uppdraget väntade nio månaders arbete för att få fram det 54 meter långa och 2,5 meter höga konstverket.
– Det lutade dessutom.
“Papper i långa banor” är gjort i stora stycken hemma i ateljén, laminerat i Perstorp och upplimmat och monterat i KP av Per Målare från Djurås. I samband med invigningen av pappersmaskinen 1988 invigdes också konstverket.
Det föreställde papperstillverkning – från skog till tidning. Även om Gösta följde sin ursprungliga skiss noga så fanns det också plats för improvisation.
– Ja, mitt barnbarn la fingrarna i färg och satte avtryck på en del. Det fick vara med det också.
Vad fick du för reaktioner när det var klart?
– En del sa: “Gud, vad stort! Hur har du klarat av det där?”. Och många tyckte att det var bra.
Men nu är verket borta. Före rivningen av pappersbruket har Stora Enso tagit reda på den konst som var praktiskt möjligt att bevara.
“Större integrerade verk som målningar på byggnadernas väggar beslutade Stora Enso inte var möjliga att spara”, skriver Northvolt i ett svar till Lokalt i Borlänge.
Att något han hållit på med i nästan ett år nu är helt borta är inte särskilt sorgligt, tycker Gösta.
– Nej, när man jobbar i sådana här miljöer är det alltid lite osäkert. Man får nästa räkna med att byggnaderna ska utnyttjas på ett annat sätt och att konsten då riskerar att tas bort.
Han har själv varit med om det flera gånger men också sett att ägarna väljer att återanvända konstverket på något sätt.
– Det finns oftast något som man kan ta vara på.
Hade det gjort det i det här fallet?
– Någon detalj kanske, även om det var väldigt stort. Men jag hade i alla fall velat ha haft en diskussion om det.
Före rivningen tog Dalarnas museum ett initiativ till att dokumentera pappersbruket. Det höll byggnadsantikvarien Lars Jönses på med under 2022.
– Både Stora Enso och Northvolt har varit positiva till det, berättar han.
Han förstår Gösta Backlunds besvikelse över att inte fått något att säga till om när det gäller “Papper i långa banor”, men tycker ändå att konstnären kan vara stolt över det som varit.
– Vilket fint uppdrag! Och tänk vad många som sett konstverket under 34 år, säger Lars Jönses.
Även om han hade rivningsfirman “hack i häl” under dokumentation så tycker Jönses att det var ett fint uppdrag. Nu håller han på att sammanställa materialet från KP. Om dokumentationen blir tillgänglig för allmänheten när den är klar vet han inte.
– Men det blir bara digitalt eftersom det är så mycket material, bland annat ritningar på stora pappersmaskiner som inte skulle göra sig i bokform.
