Teijo lämnar sitt livsverk – efter 40 års skruvande
Han har skruvat, sprutat rostskyddsmedel, svurit och löst problem i 40 år. Ofta har arbetsdagarna varit långa. Men nu är det dags att lämna över till någon annan, även om Teijo Valkola hade tänkt fortsätta ett tag till, är det nu dags att lämna verkstaden på Ingarvet för gott.
Det är en liten men trevlig kundmottagning på Tectyl i Falun. Teijos post-it-lappar och andra handskrivna lappar sitter lite här och var. Teijo skojar en hel del när han pratar, men är samtidigt allvarlig i rösten när han säger att han måste sluta och det snart.
– Jag är tvingad, kroppen säger ifrån och jag måste lyssna, säger han.
Det började 1987 när Teijo hjälpte en kompis vid sidan av sitt vanliga jobb. På hösten åkte han till Hässleholm för att utbilda sig och lära sig rostskyddsbehandling. Tre år senare blev han ensam på firman när kompanjonen hoppade av. Sedan dess har han kört vidare på egen hand. Han är alltiallo i företaget och har i många års tid jobbat tolv timmar, sex dagar i veckan.
– Jag är en bondskruvare, jag skruvar det jag kan helt enkelt, säger han.
Och det har blivit en hel del skruvande genom åren. Från början var verksamheten en renodlad rostskyddshall. Namnet på företaget och rostskyddsmedlet har ändrats flera gånger under åren, men själva jobbet har bestått. När bilarna blivit modernare och med mer elektronik – inte nödvändigtvis till det bättre, om man frågar Teijo – så har jobbet blivit mer komplicerat.
– Allt har blivit mycket krångligare, säger han. Plastsköldar, innerskärmar, elektronik och allt möjligt annat ska bort innan jag ens kommer åt det jag ska arbeta med. Förr kunde en bil göras ren på en timme. I dag kan det ta en timme bara att demontera, sedan tar det en timme att montera tillbaka allt, säger han.
Det är också mer rostreparationer än tidigare. Folk kör helt enkelt vidare med sina gamla bilar i stället för att köpa en ny bil.
Bilindustrin har förändrats mycket under de 40 åren som Teijo har varit verksam. Själv har han undvikit att digitalisera företaget. Han har till exempel ingen dator och när du får ett kvitto är det handskrivet.
– Jag är analog, säger han kortfattat.
– En enkel fråga som tar 30 sekunder att svara på i telefon kan ta tio minuter med sms och ändå har kunden kanske ändå inte fattat vad de frågat om, säger han och skrattar.
Det har varit hans sätt att driva företaget. En person som gjort det mesta själv som att ta emot kunder, beställa delar, skruva och städa. Och att hålla ordning på papper. Det är många timmar som kunderna aldrig har sett, menar han.
Nu när han bestämt sig för att sälja, eller lägga ner företaget om ingen köper det, så ringer telefonen i ett. Han beskriver det som att han skulle kunna ha den bästa hösten med jobb på många år.
E-TIDNINGEN: Läs våra tidningar digitalt här
Men nu är det alltså färdigjobbat för Teijos del. Han är 66 år gammal och hälsan gör att han inte längre kan fortsätta som tidigare. Han hade egentligen tänkt jobba åtminstone till nästa höst.
Det finns ingen stor sorg i rösten när han pratar om den sista arbetsdagen. Snarare en lättnad.
Samtidigt är det svårt att helt släppa det han byggt upp. Något han kommer att sakna och som han hoppas att en framtida ägare tar över är det han kallar för ”gubbdagis”. För hit kommer män i alla åldrar och dricker kaffe och snackar skit om dagarna.
När det nu börjar bli dags att avsluta ett långt arbetsliv är det ändå en person han nämner flera gånger som betytt mycket genom åren.
– Det är min fru. Utan henne hade jag inte kunnat göra detta, jag är glad att hon stått ut och ställt upp som hon gjort genom alla år, avslutar Teijo.
Senaste numret av Lokalt i
