Malla Taipale är född och uppvuxen i Finland och flyttade till Sverige i sena tonåren. Bopålarna slogs ner i Upplands Väsby, norr om Stockholm, och hon har bott där större delen av sitt vuxna liv, förutom en period i Stockholm och så då de senaste åren i Hedemora. Men vi återkommer till det.
Malla utbildade sig först till förskolelärare och var sedan förskolechef i Upplands Väsby i elva år. Därefter blev hon grundskolerektor i, i tur och ordning; Knivsta, Uppsala och Sollentuna innan det blev drygt tio år inom Stockholms utbildningsförvaltning. Med sin stora erfarenhet har Malla många råd att ge till rektorer på stökiga skolor där elevernas betyg är låga.
– Man måste identifiera problemet direkt. Det kan finnas bland eleverna, med mobbning, i den fysiska skolmiljön, i undervisningsmetoderna eller om det saknas ordning och reda. Jag är förvånad över hur mycket stök som tillåts i våra skolor. Och många rektorer törs inte ta de tuffa beslut som krävs, eftersom de är rädda för att skolan ska få dåligt rykte. Men skolan får ju bättre rykte om man vågar ta tag i problemet, säger Malla Taipale.
Att det saknas resurser till skolan håller hon inte alls med om.
– Nej, resurserna finns men det gäller att använda dem på rätt sätt. Att man har rätt folk på rätt plats inom skolan. En sak som jag ofta har genomfört är att minska på personal som inte har fungerat. Då har undervisningen genast blivit bättre.
På visitkortet kan Malla även lägga till konsult, föreläsare och skolchef.
– Väldigt många i Upplands Väsby är finskspråkiga och därför hölls lektioner i skolan på både svenska och finska. Men när kommunen skulle sluta med detta startade vi friskolan Sverigefinska skolan, som fyller 30 år i år. Undervisningen bedrivs på både svenska och finska, säger Malla som är skolans styrelseordförande och skolchef, på deltid.
I sin nya bok “Skolvalet – Råd till föräldrar” vill Malla poängtera vilket ansvar föräldrarna har för sina barns skolgång.
– Lärarens ansvar tar slut när skoldagen är över. Det är föräldrarna som ska se till att barnen kommer i säng i tid, att de sover ordentligt, äter frukost på morgonen, gör sina läxor och att de har ordentliga kläder på sig. Väldigt basala saker egentligen. Det gäller att få föräldrarna att förstå att de inte är kunder till skolan. Det här kundtänket kom in i skolan i samband med att marknadsskolan uppkom, i början av 1990-talet. Sverige är ju det enda land i världen med det här skolsystemet.
Hur ser du på vårt skolsystem?
– Jag skäms! Att det finns aktiebolag som driver skolor och kan tjäna miljoner på våra skattepengar… Jag brukar kalla dem för “invasiva skolarter”. De breder ut sig över landet och lovar guld och gröna skogar men så blir det inte alltid. Därmed inte sagt att alla friskolor automatiskt är dåliga, långt därifrån. Det finns två läger inom friskolorna, de idéburna och de som drivs av andra skäl, som religion eller pengar.
Vad tycker du om att införa ett vinsttak för friskolorna?
– Det är ett första steg i alla fall. “Min” skola i Upplands Väsby drivs av en stiftelse och om skolan skulle göra ett överskott på, säg 200 000 kronor, då investerar vi de pengarna på att göra verksamheten ännu bättre. Vi har ingen ägare som tjänar en massa pengar på om skolan gör ett överskott. Jag tycker att staten borde ta tillbaka skolan, eller åtminstone ta ett större ansvar för skolan.
Vilken är målgruppen för din bok?
– Både föräldrar och lärare. Boken tar upp frågor som föräldrarna kan ställa till rektorer innan de väljer skola åt sina barn. Och lärarna kan stärkas i sin yrkesroll via boken. Min förhoppning är att fler svenska elever blir undervisningsbara, vilket är ett ord jag själva har hittat på.
Vad betyder undervisningsbara?
– Att föräldrarna måste se till att barnen lär sig hur man uppför sig, bland annat att man väntar på sin tur, att man räcker upp handen i klassrummet och att man tackar för maten. Vanligt, respektfullt uppförande. Då är barnen undervisningsbara och sedan kan läraren göra sitt jobb. Skolan och lärarna ska fostra och lära ut men själva uppfostran ska ske i hemmet, av föräldrarna.
Hur hamnade du i Hedemora?
– Åh, jag älskar den frågan! Jag och min tidigare man hade ett lantställe utanför Avesta och har därför tillbringat mycket tid i södra Dalarna. Min yngste son, Isak, flyttade hit till Hedemora för några år sedan. När jag blev pensionär så ville jag flytta närmare något av mina barn. De andra två bor i Stockholm, där det är svårt att hitta en bostad. Så då valde jag Isak och Hedemora.
Trots pensioneringen jobbar Malla fortfarande deltid som skolchef för Språkskolan i Upplands Väsby.
– Så jag lever i två olika världar. Jag åker dit och har möten och träffar mina barn och barnbarn i Stockholm men irriterar mig på att alla går så fort! De har alltid bråttom. När jag kör hitåt och har passerat Avesta och landskapet brer ut sig, då sjunker axlarna. Då är jag hemma. Jag älskar Hedemora! Det är en vacker liten stad och det är lätt att få kontakt med folk, alla är så vänliga här. Stockholm är min stad men Hedemora är mitt paradis, säger Malla Taipale.
Malla Taipale
Ålder: 71 år.
Yrke: Pensionär och skolchef på deltid.
Bor: I Hedemora.
Familj: Tre barn och två barnbarn. Två bonusbarnbarn. Chihuahuan Kaisa, fem månader.
Intressen: Jag skriver mycket och har precis börjat skriva på en ny, skönlitterär bok. Och jag gillar att se på film, gärna skräckfilmer. Jag brukar få tips av min son Isak om läskiga skräckfilmer, men jag törs inte se dem själv så han får titta med mig. En bra film jag såg nyligen var den finska filmen ”Sisu”. Sedan gillar jag romantiska filmer, det kan vara skönt att fokusera på det ett tag, i stället för allt elände som sker ute i världen.
Aktuell: Har precis gett ut boken “Skolvalet – Råd till föräldrar” på Boosta förlag. 2018 gav hon ut boken “Rektor – Sveriges viktigaste chef” på samma förlag.
