Robinson-Milo drömde om Borlänge på ön

Av Maria Svensson

När hemlängtan blev för svår, dagdrömde han om att han låtsashandlade på Coop i Forssa.
Nu berättar Robinsondeltagare Milo Danielsson om äventyret på ön utanför Panamas kust.
– Jag kommer aldrig att något något för givet igen, säger han.

Ända sedan Borlängebon Milo Danielsson var liten har han drömt om att få uppleva Robinson.

– Jag och mormor tittade på varenda program tillsammans och hejade på olika personer. Vi lekte till och med Robinson i hennes vardagsrum, berättar han.

Och det var just för mormors skull som han till slut vågade ta steget att söka.

– Hon är min bästa vän, nu har hon Alzeimers och jag ville göra det här för henne.

Men äventyret började inte som Milo Danielsson planerat. Redan dag ett på den sydamerikanska ön hamnade han i Gränslandet.

– Det var hemskt, vi var helt fast där och visste inte vad det var för dag och ingenting att distrahera bort hemlängtan med. Det positiva är att jag och Celine blev jättetighta där, berättar han.

På Robinson bestod kosten till största del av kokos och sniglar. Så det första Milo Danielsson åt när han lämnade ön var en stor hamburgare med extra allt. Foto Calle Hjortzberg/TV4

När intervjun görs har serien visats på tv ett tag och där är Milo fortfarande kvar i Gränslandet. Tittarna har fått se hur han kämpat i flera tävlingar för att ta sig in i Robinson, hittills utan att lyckas.

– Det var tufft att veta att man förmodligen är svagast fysiskt inför varje tävling, men ändå aldrig ge upp, berättar han.

Vad är dina styrkor?

– Mitt pannben och envishet. Det tror jag är farligare än muskler. Och även det sociala, säger han.

Hur är det att se sig själv på TV?

– Det är helt galet! Det är ju första gången vi ser hur vi såg ut där nere. Sen blir jag ju också påmind om hela grejen.

Blir du igenkänd här hemma?

– Ja, det blir jag. Det är jättespännande och kul och alla är snälla, säger han.

Vad var bäst?

– Relationerna med människorna, trots paktande så var vi i samma siutation och kom nära varandra väldigt fort.

Har du kontakt med någon i dag?

– Ja, jag har fått många vänner för livet. En av dem är kanske lite oväntat Philip.

Sämst då?

– Hemlängtan helt klart, den går inte att värja sig för. Hungern kan man kontrollera med lite sniglar och kokos, berättar Milo.

Kan du tänka dig att göra om det?

– Kanske om de frågar, men jag kommer aldrig att söka.

Nu har Milo varit tillbaka som butiksbiträde på Coop i Forssa ett tag. En tillvaro han drömde om ute på ön.

– Jag dagdrömde om att jag gick omkring i butiken och handlade, säger han och skrattar.

Och kontrasterna mellan de två världarna är gigantiska.

– Där ute var vi så extremt utsatta, utslängda på en öde ö för att överleva. Vi var hungriga, fick inte sova och blev bitna av insekter. Allt var verkligen tufft på riktigt och äkta, berättar Milo.

Efteråt ser han livet på ett helt annat sätt.

– Jag är så tacksam för allt jag har och kommer aldrig att ta något för givet igen, säger Milo och avslutar med en cliffhanger till Robinson-tittarna.

– Det kommer att bli kaos på ön, säger han.