När Lokalt i:s utsände träffar Keijo Koivisto första gången uppehåller han sig vid återvinningen intill Bergslags- och Kopparvägen i centrala Avesta. Det är fredag, men han har inte lust att bli intervjuad, men det går bra att återkomma.
Nästa gång vi ses sitter han på en bänk utanför Ica. Det är fredag och denna dag är Keijo pratsugen. Det är tydligt att han är en välkänd profil i Avesta. Under tiden vi sitter där hälsar var och varannan person, som går förbi, på honom.
– Jag känner mycket folk och är den kändaste personen i Avesta. Det är trevligt, säger Keijo som ser det som en trygghet.
Keijo Koivisto föddes i Vasa i Finland och flyttade till Sverige som barn tillsammans med sina föräldrar och bröder. Keijo var då tre år. Som ung bodde Keijo i By Kyrby. Keijo slutade skolan när han gått klart åttonde klass.
– Jag tröttnade på det. Jag hade gjort klart skolan då, konstaterar han.
I stället började han jobba på Byhus.
– Vi byggde hus i hela Avesta.
Efter en tid tröttnade Keijo på jobbet och drog vidare.
– Jag ville inte vara på samma ställe i hela mitt liv, förklarar han.
Keijo är en friluftsmänniska som fiskat mycket sedan han var barn. Efter en utbildning inom fiske och vattenvård i Karlskrona började han arbeta på en fiskodling i Finland.
– Jag byggde upp hela fiskodlingen och vi fraktade fem ton fisk i veckan.
Efter fem år tröttnade Keijo även på det jobbet och återvände till Sverige och Avesta via Stockholm för att leva ett “fritt liv”. Sedan han var barn har han spenderat nätter ute i naturen, något som inte oroat hans föräldrar.
– Jag sa åt mamma och pappa att “jag går ut i skogen och lägger mig. Jag kanske inte kommer hem ikväll”, berättar Keijo som mött både varg, björn och lo i skogen.
– Jag mötte en björn på två och en halv meters avstånd. Vi tittade på varandra och han accepterade mig. Det var första gången vi träffade varandra.
Keijo sov ofta vid både Bärsjön och Axen och plirar med ögonen när han berättar att björnen låg intill honom en natt vid Bärsjön.
– Han la ramen över mig, försäkrar Keijo som bedyrar att den osannolika historien är sann.
Keijo uppger att han sovit bakom återvinningen vid Ica under ett helt år då han var bostadslös.
– De såg att jag låg ute och många kom dit och tittade till mig, förklarar Keijo som alltid haft pengar som räck till de förnödenheter som han behövt.
Keijo, som dock inte är så frusen, har tvingats sova ute under vintern.
– Då hade jag snö på benen när jag vaknade. Jag borstade bort snön och tog en vandring runt Avesta för att röra på mig.
En natt, när han sovit i backen intill containrarna vid återvinningen, vaknade han på ett annorlunda sätt:
– Tre meter bort stod en varg och tittade på mig.
Keijo har även bott i trapphus och liknande i Avesta. Vissa nätter har han inte sovit, utan bara vandrat omkring.
– Jag gjorde det innan jag fick ett boende.
Även under detta år har Keijo sovit utomhus vid bron mot Koppardalen.
– Det kändes skönt, tycker han.
Keijo sticker inte under stol med att han varit en “brudmagnet” och hintar om att många män avundas honom. Hans historier vittnar om att han inte haft några svårigheter att få kontakt med det motsatta könet, vilket resulterat i att han har två barn.
– Folk är lite avundsjuka på att jag levt ett fritt liv. De trodde att jag skulle stadga mig och fixa barn och familj, men barn och familj har jag både i Finland och Sverige.
Keijo är troende och konfirmerade sig i By kyrka.
– Jag har kontakt med gud och änglar. Gud är med mig och stöttar och hjälper mig, förklarar han medan styrketräning med bullworker och fysträning har hållit honom fysisk i trim.
För drygt ett år sedan flyttade Keijo till äldreboendet Balder. Keijo prisar personalen och säger att han får den vård han behöver. Han tycker att det är skönt att ha någon som bryr sig.
– Hemtjänsten saknar mig när de tittar in och jag inte är hemma. De vill komma in och hälsa på, men jag vill också få vara ifred.
Den ljusa lägenheten som han bor i är rymlig och alla bekvämligheter finns, men någon tv tycker sig inte Keijo behöva.
– Jag lyssnar på radion och tänker på tiden som gått och människor jag träffat här i Avesta.
Keijo har sett en hel del under sitt liv och han vet att det finns personer i kommunen som är bostadslösa och som tvingas sova utomhus till och från. Han tycker synd om de bostadslösa som inte valt livsstilen självmant. Keijo berättar att han inte tillåts ta in främmande personer i sitt hem och därför tvingas hålla sig lite ”på sin kant”.
– Jag bjöd hem en kompis förut. Vi satt vid vattentornet och han hade ingenstans att sova så jag sa ”du får följa med hem till mig”, men sen fick jag höra att jag inte får ha någon som bor hos mig.
I lägenhetens sovrum har Keijo arrangerat prylar som han hittat. Många saker som han tar vara på hittar han vid containern.
– Eller från folk som frågar om jag vill ha något. Jag får mycket kläder.
På köksbordet står några kaffekoppar från olika serviser som matchar varandra och Keijo tänker på en speciell person, som han skulle vilja bjuda på kaffe, när han tittar på kopparna.
Keijo har fått leva det liv som han önskar och är nöjd med detsamma, men att han nu har slutat sova utomhus.
– Det är så oroligt i dagens samhälle. Det går inte att vara ute på samma sätt som förr, säger han, men lägger sen till:
– Möjligtvis om jag flyttar tillbaka ut till björnen i skogen, skojar Keijo och fnissar.
