Konturskarpa sångmelodier ömsom svävar, ömsom fräser högt i ton. Där under, i låtsnickrandets källarvåning, morrar strängt hållna strängmanövrar en lovsång som gör skäl för bandnamnet; Rifforia.
Manskapet är fyrhövdat och har gott om gemensamma utgångspunkter.
– Jag och Marcus Bengts startade bandet Broder Tuck när vi var typ 15. Vi växte upp tillsammans och har efter Broder Tuck fortsatt spela tillsammans, säger hårdslående trummisen Fredrik Johansson.
– Det flöt på bra med låtskrivandet, men vi saknade en sångare.
Här gör Nils Patrik Johansson entré. Johansson, ett väletablerat namn i scenen via akter som bland annat Astral Doors och Lion’s Share, erbjöd sina vokala tjänster.
– “Om ni vill så kan jag testa att sjunga”, sade jag till grabbarna. Låtarna var så bra att de måste göras helt klara och komma ut till folk, kände jag. Sedan rullade det på.
Denna fredag, den 23 februari, släpps alltså debutplattan “Axeorcism” via skivbolaget Metalville.
En för Rifforia färgstark – och tämligen ovanlig företeelse i bandsammanhang – är det faktum att herrarna Johansson även är far och son.
Snarare än viljekrockar innebär detta en gemensam, naturlig koppling till hårdrocken som uttryck.
– Det är kul att spela med farsan, vi pratar musik varje dag. Vi har då inte börjat slåss än i alla fall, skrattar Fredrik avväpnande och Patrik stämmer in i skrattsalvan.
Fredrik fortsätter:
– Fick ofta vara med runt farsan och hans band när jag var liten och bläddrade även i vinylsamlingen där hemma. Fick tidigt en relation till musik, och den har vuxit i styrka.
Patrik tar vid på samma tema:
– Jag köpte ett trumset till honom när han fyllde 15 år, och jag inkluderade en dubbelpedal. Ska man spela hårdrock så är det lika bra att lära sig det här med dubbeltramp direkt, återberättar en leende Patrik.
Utöver kreativa riffmaskinen Marcus Bengts (gitarr, bas) ingår också gitarristen Magnus Fredriksson i Rifforia.
I livesammanhang görs man sedan fulltaligt av Borlängesonen Martin Haglund (Reaching Fall, Roadhouse Diet) som då trakterar basen.
Nyligen presenterades Rifforia som bokade till sommarens upplaga av Alivefestivalen. Detta innebär debut på scengolvet för bandet.
Patrik och Fredrik spår goda chanser att få publiken att bedriva spontan nackmassage och nävar i luften.
– Det är mycket thrash metal, lite hårdrock och bitvis till och med några nyanser av black metal i låtarna. Ibland går det undan rätt skapligt, men vi har också en lutning åt det här mullrande riffandet, ett tyngre sväng, redogör Fredrik.
Nämnda element framträder i eldfängda spår som “Built to Destroy”, “The Devil’s Sperm” och “Sea of Pain”. Dessutom har man stöpt en tung, olycksbådande version av Imperiets “CC Cowboys”.
Patrik skriver merparten av lyriken. Omvärlden tjänar som inspirationsplatå och i fokus finns själva bygget – hur fraser passar ihop och skapar en helhet.
– Det är nästan det allra viktigaste, att det synkar ihop och känns rätt, säger han.
Och fortsätter:
– Framöver verkar det vara lite grejer på gång. Skivbolaget talar om en tänkbar Tysklandsturné i höst. Det är ju givetvis kul, men viktigt är också vad vi själva känner att vi hinner och orkar med.
Om bandnamnet Rifforia:
– Det fanns ett band här i Borlänge på 80-talet som hette Riffomania, så det är delvis en liten passning till det. En nyans av gamla tider här i stan, säger Patrik.
Fredrik nickar och avrundar:
– Sedan är det även en hyllning till riffet som urkraft inom metal. Vi har försökt få med en hel del sådana på “Axeorcism” och förhoppningsvis är det en känsla som delas av lyssnare och publik.
Far och son listar historiska höjdare
Fredrik Johansson:
1. Metallica “Battery”
2. Slayer “Angel of Death”
3. Accept “Restless and Wild”
4. Megadeth “Holy Wars… The Punishment Due”
5. Dissection “Night’s Blood”
Patrik Johansson:
1. Dio “Stand Up and Shout”
2. Iron Maiden “The Number of the Beast”
3. Accept “Fast as a Shark”
4. Black Sabbath “Children of the Grave”
5. Judas Priest “The Ripper” (Live)
