Vasateatern i Hedemora var mer eller mindre fullsatt när Tobias Forsberg föreläste under rubriken “Nya Perspektiv – från professionell ishockeyspelare till ett liv i rullstol”.
– Var härligt att vara här i Hedemora, det är ju nästan hemmaplan för mig, inledde Forsberg sin föreläsning.
Han fortsatte med att berätta om ett minnesvärt ögonblick.
– Jag befann mig på parkeringen utanför Tegera Arena i Leksand. Jag ringde till min bror, Johan, och grät. Det värsta tänkbara hade hänt, började Tobias Forsberg innan han gjorde en konstpaus och fortsatte:
– Vi hade förlorat en avgörande kvalmatch mot Mora… Då var det det värsta tänkbara som kunde hända mig, trodde jag. I efterhand har jag insett att det finns andra perspektiv, sade han.
På annandagen 2018 spelade Tobias och hans Leksands IF en hemmamatch mot Almtuna. I den andra perioden, i samband med en närkampssituation, föll Tobias handlöst in i sargen med huvudet före och bröt två nackkotor. Sedan dess är han förlamad från armhålorna och neråt.
– Jag kände direkt att något var fel. En minnesbild jag har är från sjukhuset när jag bad personalen att ta av mig mina skridskor och min hockeyutrustning. Sedan insåg jag att jag bara hade en filt över mig, skridskorna och utrustningen var bortplockade sedan länge, utan att jag hade märkt det alls, berättar Tobias Forsberg.
LIF gick upp i SHL senare den säsongen men för Tobias del hade fokus flyttats från att slita på isen till att slita med att lyckas få en fungerande vardag. Och i början var han helt omedveten om det massiva stöd som han fick från ishockeysupportrar över hela landet. Ramsan “Kämpa Tobbe!” hördes från klackar från norr till söder men det dröjde innan Tobias fick ta del av stödet.
– När jag låg på sjukhuset så hade familjen sagt åt personalen att inte prata hockey med mig, eftersom de inte trodde att det skulle vara bra för mig att prata hockey så tätt inpå olyckan. Men så kom det in en ny kille som hade missat den infon. “Vad häftigt med allt stöd du får över hela landet!” utbrast han. Jag frågade familjen vad det var för stöd han pratade om. Sedan fick jag se filmklippen…
Tobias visar ett klipp där hyllningarna hörs från läktarna. Hans röst darrar när han pratar om att se hyllningarna från hockeyfans över hela landet.
– Att få det stödet, i det läget… Det är helt obeskrivligt, sade han.
En annan sak att hantera var en så pass “enkel” sak som hur han skulle beskriva sitt nya tillstånd.
– En kompis frågade om jag föredrog att kalla mig för handikappad, rullstolsbunden eller om jag säger att jag har ett funktionshinder. Men jag tycker inte att något av de orden passar så bra. Jag har landat i benämningen att jag har en funktionsutmaning, sade Tobias Forsberg.
Han lättade upp det tunga ämnet med flera dråpliga anekdoter, som fick publiken att skratta.
– En sak hände när jag hade en ny assistent, som pratade engelska. Jag skulle till gymmet och träna och bad henne att gå och hämta mina “orange shoes”, alltså mina orangea skor. Men hon hörde fel och kom med ett glas apelsinjuice, “orange juice”… Och jag som är så konflikträdd vågade inget annat än att njuta av ett stort glas apelsinjuice precis före träningspasset, berättade Tobias Forsberg.
Innan de unga Leksandsfansen, som satt längst fram, fick komma fram och få autografer av Tobias tackade han publiken med orden:
– Tack för att ni har lyssnat! Jag hoppas att ni har fått lite nya perspektiv på livet efter min berättelse.
