Femåringarna Saga Harn, Kerstin Norman och Astrid Backström sitter framför sagoläsaren Linda Jacobsson i förskolans egna bibliotek och lyssnar koncentrerat när Linda läser högt ur boken ”En fe på badhuset”:
– I vårt kvarter ligger det ett mycket, mycket gammalt badhus. På andra sidan gatan ligger ett nystartat spa, läser Linda medan hon visar barnen bokens bilder.
– Jag läser alla ord för de äldre barnen, men jag pratar mest om bilderna med de små, förklarar Linda.
Cirka en timme varje vecka besöker Linda Jacobsson förskolan för att läsa för barn som är mellan ett och sex år.
– Jag trivs jättebra, säger Linda som gillar att läsa för både små och stora barn.
Linda började som sagoläsare i januari. Hon kommer från USA och har arbetat som förskollärare i Kalifornien. På förskolan går ett par barn som har en pappa från USA och barnens föräldrar har önskat att Linda ska läsa på engelska för barnen.
– Då läser jag sagan både på svenska och engelska, förklarar Linda och lägger till att även de andra barnen tycker om det.
Linda tar alltid med sig nya böcker, men ibland tar hon med böcker som hon redan läst för barnen. Hon tycker att det är viktigt att barnen får lyssna på böcker de inte tidigare hört, eftersom de då får möjlighet att lära sig nya ord, men att det även finns en vits med att barnen får höra en saga i repris.
– Då kan de sagan och det kan kännas skönt.
Vissa barn läser Linda länge för, och med de små varierar hon läsningen med att göra små rörelseövningar som att plocka äpplen.
Förskolan Leka Lära har tolv avdelningar, men Linda läser endast för barnen på silver-avdelningen. Susanna Wollberg är förskollärare på silver-avdelningen och uppskattar att en äldre utomstående person besöker förskolan. Hon tycker det ger barnen både ett kultur- och generationsmöte.
– Det finns barn som inte träffar någon äldre person, precis som det finns äldre som inte har några egna barn eller barnbarn. Det här är ett bra sätt att få äldre att känna sig som en del av samhället och inte hamna i utanförskap.
Lindas närvaro avlastar för pedagogerna, men Susanna påtalar den största vinsten med att läsa högt för barn:
– Barn som får lyssna på högläsning ökar sitt ordförråd.
Susanna tycker inte att förskolans personal hinner läsa så mycket som hon önskar att de skulle göra. Hon förstår att det kan vara svårt för föräldrar att hinna läsa för sina barn, men att det finns ett föräldraansvar att barnen ska ha tillgång till böcker. Läsningen ger ringar på vattnet där barnen tar med inspiration från sagans värld in till klassrummet.
– Genom högläsningen får barnen leva sig in i sagans värld. Det blir ett djupare lärande, påtalar hon.
Den som ska jobba som sagoläsare måste lämna ett utdrag från belastningsregistret. Personen måste dessutom ha fingertoppkänsla och förmåga att improvisera om barnen tappar intresset, men annars finns inget krav på sagoläsaren och barnen får själva välja om de vill lyssna på högläsningen.
– Det måste vara frivilligt. Gör man detta till en ”måste-grej” tar vi bort glädjen, har Susanna insett.
– Boken ska vara ett sätt att drömma sig till en annan värld.
