I Österbo öster om Ludvika låg en gång en bilkyrkogård. Där stod dumpade bilar på rad fyllda med löv, jord och mossa. Ihåliga och rostiga med en och annan ratt som hamnat på marken. Det är inte för inte som dessa platser kallas kyrkogårdar med likdelar från dumpade bilar.
Från Österbo flyttades bilkyrkogården någon gång under 1990-talet. Det berättar Mauri Edlund, bildemonterare på Österbo bilskrot.
– Han som hade bilskroten i Österbo flyttade den hit. Det är därför vi heter som vi gör.
Nu för tiden vet man att bilvrak är en potentiell miljöfara. Hela 95 procent av bilens vikt måste återvinnas och en bil som ska skrotas bör lämnas till en auktoriserad bilskrot – Österbo är en av dem.
– Som bilskrot måste man ha en massa tillstånd. Det finns många ämnen i en bil som absolut inte är bra för miljön.
Mauri Edlund berättar att man först och främst måste tömma bilen på en rad vätskor som till exempel motorolja, olja från växellåda, vätska från bromssystemet, gas från AC-systemet, kylmedel och spolarvätska. Alla vätskor är miljöfarliga och ska bort.
– Vi tar oftast bort dem inom 48 timmar eftersom det finns risk för att de läcker ner i marken annars.
Även vissa komponenter på bilar innehåller miljöfarligt material och tas bort. Till exempel finns det kvicksilver i bilar från 1970- och 80-talet säger Mauri Edlund.
– Kvicksilver finns i vissa glödlampor och är inte alls bra. Det fanns även i sensorer i airbagsystemet i början när det kom.
När de mest milljöfarliga ämnena i en bil har tagits bort säljs delar som bland annat fälgar, däck och löst metallskrot. Det som blir kvar av bilen ställs därefter på hög i väntan på pressning.
– När vi har tillräckligt med bilar hyr vi in en bilpress som pressar ihop alla bilar. Då har det blivit ett fragmenteringspaket och är inte längre en bil.
Fragmenteringspaketet säljs till företag som fragmenterar det – det vill säga som hackar sönder paketet i små delar.
– Vi säljer oftast till ett företag i Gävle. Där försvinner de pressade paketen i en kvarn och kvar blir bara små bitar.
Mauri Edlund visar med ungefär två centimeter mellan pekfingret och tummen hur stora bitarna som strimlats i kvarnen blir. Han berättar att de små delarna hamnar på ett löpande band där en rad maskiner plockar ur glas, gummi, metall och textil som sedan ska sorteras och återvinnas.
– Metallskroten går ofta på båt och säljs till Pakistan där den smälts om till ny plåt.
Metall är ett eftertraktat material. Som mycket annat den senaste tiden har det stigit i värde.
– I morse låg blandad metallskrot på 2 900 kronor per ton. Priset är beroende av världsläget och går upp och ner.
Även priset för en bil som ska skrotas har ökat. Österbo bilskrot betalar ungefär 2 000 kronor för varje bil de får in, vilket är 300 procent mer än för bara ett år sedan då de betalade 500 kronor för varje bil.
– Det är mycket, men metallpriserna har gått upp så vi får in mer där. I år har vi också funnits i 20 år så då kan vi bjuda på oss, säger Mauri Edlund.
Farligt avfall
Uttjänta bilar klassas som farligt avfall tills de tömts på farliga vätskor och komponenter. Bilar innehåller allt från oljor, batterier och elektronik till tungmetaller som bly och kvicksilver. Innehållet av farliga ämnen och komponenter tillsammans med höga återvinningsmål ställer stora krav på både producenter av bilar och dem som slutligen ska ta hand om de uttjänta bilarna.
Källa: Naturvårdsverket
Återvinning
Återvinning av ett ton järn från den uttjänta bilen sparar över ett ton i koldioxidutsläpp.
Bilar i Sverige har i snitt en ålder av 17 år innan de skrotas.
Källa: Nätvrket Bilretur
