Släkten Ponsbach har sannolikt tyskt ursprung. Den äldste kände stamfadern Jobst Anton Ponsbach eller Pontzbach var på 1700-talet knivsmedsålderman i Stockholm.
Carl Wilhelm Ponsbach härstammade från byn Alderbäcken i Stora Tuna och föddes 1843. Han kom från enkla förhållanden med en fader som var arrendator och en mor som var piga.
Efter avslutad skolgång och några år som handelsbokhållare sökte och fick Ponsbach anställning vid järnvägen. Till en början var han biljettförsäljare, men avancerade snabbt till godsbokhållare och fick komma till Uppsala i samband med att norra stambanan mellan Stockholm och Uppsala öppnade 1866.

Den unge Ponsbach visade sig besitta ett osedvanligt gott ordningssinne och blev snabbt en favorit hos chefen Fritz Ehrengranat (1827-1873). Dennes goda vitsord och rekommendationer hos trafikchefsassistenten Carl Jacob Hammarsköld (1833-1884) förde den 31-årige Ponsbach vidare från denna tjänst till befattningen som chef, stationsinspektor, för den nyinvigda järnvägsstationen i Krylbo. Åren 1878-1903 var han även trafikchef för ”Knejken”, Krylbo-Norbergs Jernväg.
År 1882 gifte sig Ponsbach med Elin Lindberg (1852-1903) som var bördig från Längbro utanför Örebro. De fick fyra barn tillsammans; Ebba (1883-1933), Elisabeth (1885-1972), Ruth (1888-1957) och Åke (1891-1960).

När Ponsbach flyttade till Krylbo i början av 1870-talet var den blivande järnvägsknuten ännu en liten ort på kartan. År 1870 fanns endast ett tjugotal bofasta personer. Men utvecklingen gick snabbt. Ponsbachs krafter togs även i anspråk också inom det kommunala livet. Framför allt var det skolväsendet han intresserade sig för och det var till stor del hans förtjänst att Krylbo fick sin första egna skola 1891. Inte för inte kom han i vissa kretsar att gå under benämningen ”Krylbokungen”. Han fordrade alltid mycket av andra, men sparade heller inte på sina egna krafter.
År 1903 drabbades familjen Ponsbach av två stora tragedier. I början av året gick Elin Ponsbach ur tiden bara 50 år gammal och Carl Wilhelm lämnades ensam med deras fyra barn. Den 11 december samma år kom Carl Wilhelm hem sent på kvällen efter ett besök i Avesta. Barnen låg och sov. Han satte sig vid sitt skrivbord för att slutföra några åligganden, men drabbades av hastigt påkommen sjukdom utan att kunna kalla på hjälp. På lördagsmorgonen påträffades han död på sitt arbetsrum. Han blev 60 år.

Förstämningen blev stor i Krylbo och vid den storslagna begravningen några dagar innan jul placerades kistan med hans stoft på öppen järnvägsvagn från Krylbo till Jularbo station. Därifrån drogs ekipaget med hästar till den väntande begravningsakten i Folkärna kyrka. Makarna Ponsbachs gravvård finns strax bakom kyrkans kor.
Under sina år i Krylbo hade Carl Wilhelm Ponsbach fått följa samhällets framväxt från några få gårdar vid sin ankomst till av landets mest betydelsefulla järnvägsknutar när han lämnade jordelivet.

När Krylbo på nytt expanderade med bostadsbyggande i slutet av 1940-talet hedrades den tidigare stationsinspektorn genom att få den nya väg som gick parallellt med Ringvägen uppkallad efter sig, Ponsbachs väg.
En konkret och bestående påminnelse för allmänheten om hans roll i Krylbos historia.
Lars Östlund