Renoveringen viktig för bygdens identitet

Av Sara Flodin

GRÄNGESBERG. Nu är den andra fasen av renoveringen av arbetarbostaden i Stora Hagen i full gång. Fastigheten ägs och förvaltas av Grängesbergs hembygdsgille som fått ett par miljoner i bidrag för att restaurera byggnaden.
– Det här är inte en renovering av ett hus. Det handlar om att bevara en viktig del av vår bygds identitet och historia för kommande generationer, påtalar Lars-Ove Jansson, vice ordförande i föreningen.

Arbetet med fastigheten på Stora Hagvägen 22 omfattar nedknackning av gammal puts, lägga ny puts på hela byggnaden samt renovering av de karaktäristiska förstukvistarna. Thomas Andersson jobbar som murare på Byggbolaget. Han har jobbat med huset sedan putsen började bilas ner för cirka en månad sedan och jobbar nu med att bygga upp fasaden på nytt. Arbetet ska göras enligt en äldre byggnadsvård och rätt produkter ska användas för detta.

– Produkterna vi använder är gjorda på gammalt sätt, förklarar Thomas, men att själva påsättandet av murbruket görs på ett modernt sätt med maskiner.

– Så gjorde man inte från början, då slog de på för hand.

Föreningen har även fått dispens att få använda putsnät i stället för vassmattor som användes på den tiden då huset byggdes eftersom det är svårt att få tag på sådana idag.

Projektet möjliggörs genom ett bidrag från Länsstyrelsen Dalarna på cirka två miljoner kronor. Förra året byttes taket ut och skorsten samt vindskivor renoverades.

– Vi började med att renovera tak och skorsten, berättar Lars-Ove Jansson, vice ordförande i Grängesbergs Hembygdsgille och att detta gjorts helt efter länsstyrelsens rekommendationer.

Grängesbergs Hembygdsgille äger endast huset på Stora Hagvägen 22. Övriga hus på gatan ägs av ett privat fastighetsbolag. Lars-Ove vet inte hur länge föreningen ägt huset, men att de haft det under många, många år.

Fastigheten används som möteslokal och inhyser föreningens museum. I husets övervåning finns två lägenheter. En lägenhet har inretts tidstypiskt som det kunde se ut på sekelskiftet och den andra som en 50-talslägenhet. I museet finns även stora delar av riksdagsledamot Bernhard Erikssons kontor.

Huset kommer inte ha exakt samma nyans som de övriga på gatan.

– Tanken är att det ska bli så likt originalet som möjligt för hundra år sedan, framhåller Thomas.

Den exakta färgnyansen bestäms av Länsantikvariatet som ännu inte tagit ställning till hur den ska se ut, men Thomas berättar att de släta ”banden” på ytan har en gång varit vit.

Fasaden ska sedan godkännas av länsstyrelsen.

– De är med i processen och kontrollerar så att det är rätt material och rätt utfört. Det är väldigt noga eftersom vi får pengar från dem.

Lars-Ove tycker att det är lite krångligt, men att det är värt besväret.

Föreningen har kämpat för att rädda huset och även fastigheter på Källfallet till eftervärlden.

– Vi ska bevara dem till eftervärlden, lovar vice ordföranden och att det fick huset K-märkt:

– I och med att det är K-märkt följer vi alla deras regler och man kan få bidrag, men det är mycket jobb att göra det.

Lars-Ove tycker att det är viktigt att bevara fastigheten då mycket av landets utveckling startat i bygden med gruvindustrin som processens nav.

– Det är så mycket som börjat i Grängesberg med Barnens dag, fackföreningar, och vi har Sveriges första Folkets Hus, säger Lars-Ove och lägger till att världens första trefasöverföring kom till Grängesberg från Hällsjön.

Enligt Lars-Ove har intresset för Grängesberg varierat över tid men han ser ett ökat intresse, men säger att det inte är många Grängesbergare som intresserar sig för museet. De flesta besökare är återvändare som tidigare bott på orten.

Ett ytterligare projekt som föreningen vill ro iland är att måla om fasaden på byggnaden intill, vilken rymmer en uppbyggd skolsal från början av förra seklet. Eventuellt kommer de få hjälp av sommarjobbare med målningen.

– Det är inte många som sett den, påtalar vice ordföranden och att anledningen är att inte så många har kännedom om museet.