Jag tog en körlektion – och fick domen
Du som har Hedemora/Säter-editionen av Lokalt i har märkt att jag den här helgen skriver om en trafikskola som firar 15 år. I annat fall är du välkommen till e-tidningen eller klicka dig fram till nätversionen.
Jag har ofta undrat: hur bra (eller dålig) jag egentligen är på att köra bil? Och med handen på hjärtat så vet jag att ingen på denna jord följer trafikreglerna till punkt och pricka. Det slarvas med backspeglar, bälten och lokala instampade ”regler” säger att högerregeln inte gäller under vissa vägavsnitt. För så har det alltid varit.
Jag tog med mig körskoleläraren Sofia Samuelsson där hon skulle få bedöma min körning i centrala Hedemora. Pulsen slogs på trots att körkortet fått förnyas ett antal gånger sedan jag körde upp i Lidköping under studietiden.
Jag blev lite nervös – och till sist även underkänd.
Det visste jag redan att jag skulle bli, men någonstans fanns ändå hoppet att det skulle gå vägen. Inte minst den här gången när en skärpte till sig lite.
Ett antal trafikregler missades, glömdes bort – och ignorerades. Hundhuvudet var tungt när lektionen var över.
Men jag måste försvara mig lite eftersom jag besitter andra fina egenskaper när det gäller bilkörning. Jag störs till exempel aldrig när jag hamnar bakom en A-traktor, av en väldigt enkel anledning: Jag vet hur mycket föraren njuter av sin frihet. Jag lämnar i stället lite luft och väntar på att lugnt kunna köra om.
Hur det nu än var med hastigheten under körlektionen så har jag en vana att alltid slå på farthållaren på större vägar. Det irriterar många, har jag märkt, särskilt män i tyska bilar utan blinkersfunktion. Och på riktigt: jag kan sikta vilt långt inne i skogarna. ”Såg du älgen?” hojtar jag ibland. ”Den stod ju 100 meter in i skogen!”.
Men åter till körlektionen: Jag blev inte godkänd. Hade det varit på riktigt så skulle jag få sätta mig och plugga teori igen, haft körlektioner med föräldrarna för att sedan, med hjärtat i halsgropen, ge mig ut med Sofia igen på de skakiga vägarna i Hedemora.
Jag avundas inte den som står inför ett körkortsprov, tvärtom. Jag beundrar dem. Men jag vet också att man får mycket gratis om man tillryggalägger ett antal mil på en moped. Det gjorde jag. I alla möjliga slags terränger, sommar som vinter, i störtskurar och hagel, halvvägs till Särna fram och tillbaka. Man lärde sig trafiken, motorn, gasen och bromsen. Begränsningarna.
Men tack, Sofia, för alla tankeställare – de tar jag till mig.