Madalena Silva kommer själv från Portugal och har arbetat på folktandvården i Borlänge i tre år.
– Jag ville jobba utomlands, statligt och med barn. Det får jag göra här, säger hon på i det närmaste perfekt svenska
Efter att ha studerat olika erbjudanden fastnade Madalena för Region Dalarnas.
– Jag trivs jättebra här, säger hon.
Kände du någon i Borlänge?
– Nej, inte då, men nu.
Tandvårdshus har brottats med personalbrist sedan pandemin, men sedan 1 mars är alla tjänster tillsatta.
– Så nu har vi börjat beta av kön och tar också emot nya patienter, säger kliniksamordnaren Mona Siira.
Hon har samlat ihop några av dem som har utländsk bakgrund i lunchrummet för att visa på bredden.
– Vi har personal från Thailand till Azorerna och från Somalia till Kiruna, berättar hon.
Av personalstyrkan på 64 medarbetare är minst en tredjedel utlandsfödda och ungefär hälften har föräldrar som är födda i ett annat land.
Två av de senast anställda är tandsköterskorna Narges Masoudi och Hani Nuur som är födda i Afghanistan respektive Somalia. De har gått tandsköterskeutbildning i Falun, gjorde praktik i Borlänge och nu är de anställda.
– Vi lär oss av varandra, säger Narges.
Hur bemöts ni av patienterna?
– Med respekt, säger Hani.
Madalena berättar att hon blivit ifrågasatt en gång av en patient.
– Men det berodde på att jag verkade för ung för att ha rätt tandläkarutbildning, säger hon.
– Tvärtom är många väldigt tacksamma för att vi arbetar här.
Att det både syns och hörs att personalen har annan bakgrund än svensk kan också vara en fördel då det samma gäller även många av patienterna.
– En del patienter känner sig trygga när de ser att vi inte heller är födda här, säger Narges.
Att personalen trivs med varandra är ingen tvekan om under den korta tid som tidningen är på besök. Det skojas och skrattas för fullt i lunchrummet.
– Vi skojar med varandra på rasterna, men annars kan jag vara tuff om det behövs, säger Maryam Alnuaimi med ett stort leende.
Maryam kommer från Irak och har skolat om sig från veterinär till tandsköterska. Numera arbetar hon bland annat med att förbereda barn inför att gå till tandläkaren.
– En del är rädda, men ibland är det mest mamman som är rädd och då kan jag säga att hon får vänta utanför, berättar Maryam.
Kliniksamordnaren Elif Bahceci som kom hit som flyktingbarn från Turkiet tror att den stora internationella bredden gör medarbetarna mer öppna och toleranta.
Nu är det bara ett problem för mångfalden: Att andelen män är i minsta laget.
– Så det försöker vi tänka på när vi ska anställa nästa gång, säger Mona Siira.
