Vid första anblicken kan Krylbo kyrka tyckas ganska anspråkslös, men genom alla år har hon legat ortsborna varmt om hjärtat.
Det första förslaget till kyrkobyggnad presenterades redan 1904 av arkitekten Alf Landén (1876-1959). Han hade storslagna tankar på hur den skulle se ut med tinnar, torn och sittplatser för närmare 500 personer. Förslaget blev aldrig verklighet, men finns bevarat på en skiss.
Så gick åren utan egen gudstjänstlokal. Befolkningen fick nöja sig med att församlingen tilldelade Krylbo 1919 bli tilldelade en egen präst, Emanuel Lundberg (1870-1930). Gudstjänster fick hållas i tingshuset och på andra platser.
Efter åratal av förberedelser lade så 1920 den driftige handelsmannen Albert Holm (1858-1936) fram en välformulerad motion fram i kyrkofullmäktige om att ett ”församlingshem” skulle byggas i Krylbo. Det väl underbyggda förslaget fick gehör hos de beslutande och planeringen inleddes.
En tomt för byggnationen fanns sedan tidigare och var skänkt av Alida Linde (1848-1932), syster till den legendariske doktorn Johan Theodor Winblad (1845-1917) på gården Älvbacken.
Alida Linde har för övrigt erhållit ett fint genmäle genom Lindevägen, som är uppkallad efter henne.
Till byggmästare för bygget utsågs Wilhelm Allvin (1874-1957), som själv bodde i Krylbo. Han hade för vana att som signum lägga in ett runt fönster på sina hus.
Det har han även gjort i detta fall i form av ett vindsfönster ovanför huvudingången.
Många lokala hantverkare och företagare anlitades för att medverka i uppförande och inredande.
Vid det nya kapellets – för så blev det benämnt från början – invigning den 21 oktober 1923 fanns många förväntansfulla församlingsbor på plats för att dela glädjen och lyssna till biskop Einar Billing (1871-1939).
Kyrkklockan som alltsedan dess kallar till gudstjänst var en personlig gåva från den förste prästen Emanuel Lundberg.
Inskriptionen lyder:
”Mitt manande ljud är en hälsning från Gud
att komma och Ordet få höra.
Kom, stanna därför, bli stilla och hör,
låt otro ej stänga ditt öra.”
I samband med en omfattande restaurering 1952-53 fick kapellets ytterväggar sin nuvarande tegelröda färgsättning och interiören och den fasta inredningen förnyades. Även det målade korfönstret tillkom vid denna tid och ersatte tre ursprungliga, långsmala fönster.
Korfönstret har som motiv ett brinnande hjärta innefattat i hoppets blå färg. Konstnären till detta heter Gunnar Torhamn (1894-1965) och han har även gjort altarskåpets målningar, där det centrala motivet skildrar Jesus som tvättar lärjungarnas fötter. I den kultur där han levde var fottvagningen ett kulturellt betingat uttryck för gästfrihet, men Jesus gav också en religiös symbolik åt fottvagningen som ett tecken på ömsesidigt tjänande.
Vid en ceremoni 1953, där biskop John Cullberg (1895-1983) medverkade, erhöll Krylbo kapell ny status som kyrka. Den var inte längre bara ett kapell eller församlingshem.
Den senaste stora renoveringen ägde rum 1988. Då gjordes en del av interiören om och den nuvarande 16-stämmiga orgeln installerades.
Krylbo församlingsgårds tillkomst 1973 blev en efterlängtad milstolpe i församlingens historia. Arkitekt var Lars Holmer (1929-2002). Den ursprungliga innergårdens trädgård med sina många växter planerades av hans hustru, trädgårdsarkitekt Kerstin Holmer (f. 1937).
En tidig tanke och vision var att församlingsgården skulle byggas ihop med kyrkan genom en glasad, taktäckt gång. Så blev det dock inte, främst av ekonomiska skäl. En annan grundtanke som man däremot tog fasta på var att församlingsgården särskilt anpassades för rörelsehindrade och äldre besökare. Entré i markplan. Inga trösklar. Hiss till övervåningen. Ingen källare.
Krylbo församlingsgård invigdes den på den 25 november 1973 av biskop Sven Silén (1908-1983) i samband med att kyrkan firade sitt 50-årsjubileum.
Lars Östlund
Lars är historiker och arbetar till vardags på By-Folkärna pastorat i Krylbo.
