Att växa upp med en pappa som var totalt ointresserad av vad jag gjorde på fotbollsplan var inte så kul.
Ja, han var egentligen inte så intresserad av vad jag gjorde utanför planen heller.
Passiv pappa.
Jag är själv pappa sen många år och följer mina barn i stort sett allt de gör. Nu är de dock stora och vill inte alltid ha pappa med sig, men jag finns där för dem när de behöver mig.
Nu finns det dock en annan liten varelse jag kan ta rygg på – barnbarnet Lucy.
Fyra år ung är hon verkligen det viktiga i livet och de finns så mycket kärlek i den lilla tjejen.
Denna fredag tog vi bilen till Avesta för att springa Knatteloppet.
Inte jag, dels är jag för gammal, men så har jag också lite besvär med hälsenan som kraschade i september 2022.
Den här gången var det mamma Emma som fick springa de 700 meterna i Avesta med sin dotter Lucy.
Samma plats som en åttaåriga Emma sprang loppet 1997.
Nu var det en lycklig Lucy som fick ta emot medaljen och dessutom fick åka karusell, det är ju som bekant Avestafestivalen som pågår till och med på söndag.
Hur det blir för Lucy den dagen som fotbollen startar för flickor födda 2020 återstår att se.
Får morfar Niclas bestämma så ser gärna henne sparkandes på en boll, men redan nu går hon på dans och gymnastik.
En sak är dock säker, jag kommer att följa Lucys framfart i sportens värld.
Min pappa är sedan några år inte med oss längre, men då och då funderar jag över varför han var så ointresserad av vad hans yngsta son gjorde.
Alla fotbollsmatcher jag spelade och under några år med framgång som han aldrig valde att titta på.
Bitter är jag inte, långt i från – mer fundersam över vilka val man gör i livet.
Jag väljer att leva livet med mina nära och kära.
Varje dag.
Lilla Lucy sprang Knatteloppet i Avesta med ett stort leende på läpparna och lika lycklig som hennes morfar.
Hetast just nu.
Sommaren med allt vad det innebär: Studenten, midsommar, sill och potatis, semester med mera.
Kallast just nu.
IK Brage. Kanske inte iskallt, men lite väl ljummet just nu.
