Den svenska epidemisjukvården i Dalarna var ända fram till 1919 en kommunal angelägenhet. Landstinget hade ingen lagstadgad skyldighet att ombesörja denna gren av sjukvården, som egentligen var en föregångare till dagens infektionskliniker.
Endast i de fall operation eller lasarettsbehandling förelåg tilläts patienter med epidemiska sjukdomar att vårdas på landstingets sjukvårdsinrättningar.
Men så tillsatte landstinget 1919 en kommitté med uppdraget att utreda och komma med förslag på byggande av ett antal så kallade sjukvårdsanstalter i länet för att så småningom landstinget skulle kunna stå redo att överta ansvaret för epidemisjukvården.
Kommittén återkom 1920 med några konkreta förslag. Bland dessa fanns en sjukstuga i Krylbo. Byggnationen skulle ske enligt ”typ 4”-modellen i typisk nyklassicistisk stil. Det innebar en träbyggnad med två skilda avdelningar, som skulle vara försedda med toalett, diskrum, badrum och förråd.
Byggnaden var dessutom planerad med centralvärme och luftväxling genom evakueringskanaler samt källarvåning innehållande tvätt- pannrum, mat- och kolförråd. På tomten fanns också ett litet uthus avsett som redskapsbod, vedbod eller vid behov likbod.
Bygget av sjukstugan blev något försenat, men var klart 1925. Byggnadskostnaden beräknades till 105 000 kronor och antalet vårdplatser fastställdes till 24.
En byggnad snarlik den som uppfördes i Krylbo är Hälla vandrarhem i Hedemora, som är uppfört vid samma tid och för samma ändamål.
Redan i slutet av 1920-talet insåg man att det uppnådda platsantalet för epidemiskt sjuka i länet blivit alltför kraftigt tilltaget. Det berodde främst på minskningen av de epidemiska sjukdomarna. År 1929 beslutade landstinget att stänga sjukstugan.
Så gick det några år innan man 1934 tog beslut om att den i reserv liggande sjukstugan i Krylbo skulle utnyttjas för vård av 22-24 kroniskt sjuka patienter från och med den 1 juni 1935. Till inredning och inventarier anslogs 11 600 kronor och för ytterligare underhåll beviljades 12 000 kronor. Nyinvigning med ett 20-tal inbjudna gäster ägde rum i slutet av maj 1935. Huset börjar nu också benämnas sjukhem istället för sjukstuga.
På grund av ett större utbrott av scharlakansfeber 1941 måste man då återigen börja använda Krylbo sjukhem inom epidemisjukvården. När nyinvigning skedde året därpå var det primära ändamålet att inhysa ”lindrigt sinnessjuka” personer.
År 1951 medgav Medicinalstyrelsen att Krylbo sjukhem fick användas för vård av kroniskt sjuka till och med den 30 juni 1953.
År 1968 genomfördes ett markbyte mellan Avesta kommun och landstinget. Därmed kom den stora och vackert belägna strandtomten invid Dalälven i kommunens ägo. På hösten samma år överflyttades de sista patienterna som fanns vid sjukstugan till den nyöppnade långvårdskliniken vid Avesta lasarett.
I januari 1969 flyttade Avesta kommun över en 23 veckor lång yrkesskola för vårdbiträden från före detta Nordanö ålderdomshem till sjukhemmet. Krylbo ansågs i det fallet vara mer centralt beläget. Kursen omfattade tio elever och inleddes med fem veckors teoriutbildning varefter följde 16 veckors praktik.
Efter att därefter ha stått tom under en följd av år gjordes beräkningar på att sjukstugan skulle kosta närmare en halv miljon kronor att rusta upp. År 1986 väcktes i kommunfullmäktige en motion om att göra om den till vandrarhem.
I tidningsinsändare vädjades om att den hellre borde få inrymma hälsoterapi för pensionärer. Ytterligare andra hade långt framåtskridna planer på att köpa fastigheten och inrätta behandlingshem för läkemedelsmissbrukare.
Det blev ingetdera av detta. I stället fungerade sjukstugan som förskola på grund av en vattenskada i verksamhetens ordinarie lokaler, men i slutet av 1990-talet såldes den och är alltsedan dess i privat ägo.
Vem eller vilka som flyttar in den allmänt kallade Gula villan i framtiden är fortfarande osäkert, men helt klart är att köparen blir ägare av ett stiligt hus med brokig historia och en särskild plats i landstinget Dalarnas 1900-talshistoria.
Lars Östlund
