2018 gjordes en stor kulturhistorisk inventering av Hedemora kyrkogård. Nu ska den uppdateras och även denna gång är Dalarnas museum inkopplade.
– Vi gjorde detta på alla övriga kyrkogårdar i församlingen, förutom Garpenberg, för några år sedan. I inventeringen noteras vad som finns på kyrkogården, träd, buskar och så vidare. Nu ska vi även lägga till personhistoria, vilka som är gravsatta här, berättar Sara Nilsson.
Under våren skickar församlingen brev till alla som är gravrättsinnehavare vid Hedemora kyrka.
– På så vis vill vi få in berättelser om de som är gravsatta här. Inte bara “höjdarna”, som redan är väldokumenterade utan vi vill även få in “vanligt folk”, om man får säga så, säger Sara Nilsson.
Kyrkogårdschefen berättar att det, så vitt man vet, har funnits en kyrka på platsen sedan slutet på 1200-talet.
– Det finns en sägen om att man lät två oxar släpa en trästock så långt de orkade och så skulle kyrkan byggas på platsen där oxarna stannade, vilket blev här. Den nuvarande kyrkan har sett ut så här sedan 1700-talet men jag ska inte svära på att tornet är så gammalt, det kan ha byggts om senare, säger Sara Nilsson.
Från början var kyrkogården i Hedemora väldigt liten.
– Men det var inte så många som bodde i Hedemora på den tiden heller och därför kunde man återanvända marken hela tiden. När man hade fyllt upp hela raden med gravar så hade de kropparna i de första gravarna förmultnat och då kunde man börja om. Muren och den äldre delen av kyrkogården kom till på 1800-talet och sedan utökades kyrkogården med den norra och södra delen, berättar Sara Nilsson.
Spanska sjukans utbrott, för drygt 100 år sedan, innebar att en stor mängd människor dog och begravdes på kort tid.
– Det grävdes massgravar för de som dog i spanska sjukan och vi vet inte alls hur många som begravdes då. Man hann helt enkelt inte med att dokumentera dem men det finns en uppskattning om att det rörde sig om runt 500 personer.
Andra saker är bättre dokumenterade.
– Kamrern fick betalt för alla möjliga småsysslor var för sig, som att ringa i kyrkklockorna, och var därför oerhört noggrann med att skriva ner minsta grej, så där finns det mycket värdefull historisk information för oss.
Själva kyrkogården behövde mer utrymme när det blev vanligare med gravstenar och när stenarna inte längre var till enbart för de rikaste.
– Våra äldsta gravstenar är från 1800-talet och vi har även tre gravhus på kyrkogården som byggdes redan på 1700-talet. Gravhusen är familjegravar och bekostades av familjerna själva, när man inte längre fick begravas inne i kyrkan. Man tänkte faktiskt på prästernas arbetsmiljö där…säger Sara Nilsson.
Hedemora kyrkas kyrkogård är stor. Den har en totalyta på tio hektar och rymmer 6 000 gravplatser.
– Och vi har många sandgravar kvar, det är lite unikt. På 1950-talet skulle kyrkogården utökas igen och då hade man slut på väderstreck. Det blev nämligen ingen västra del eftersom församlingshemmet låg där och man ville inte riva det. I stället blev namnet Hoppets kyrkogård och där kan man se att det blev mer jämställt, bland annat på att gravstenarna är lika stora.
Den sista utbyggnaden av kyrkogården skedde på 1980-talet då Maria kyrkogård och en askgravplats tillkom.
– Vi brukar hålla kyrkogårdsvandringar, för både allmänheten och företag, där vi berättar om historiken. Det finns mycket historiskt att berätta om här, som du hör.
Sara Nilsson berättar att församlingen har märkt av en trend när det gäller begravningar.
– Det har blivit vanligare med kistbegravningar igen. Att kremeras är fortfarande vanligast, fördelningen är nog ungefär 80-20, men det börjar vända så smått. Kremationer var annars något som vi började med rätt så sent här i Sverige. Det var ju bara vikingar och okristna som brände sina döda. Kremationer kom till storstäderna i slutet av 1800-talet och hit till Hedemora först på 1960-talet.
Har ni plats för att utöka kyrkogården ännu mer?
– Jodå, vi har gott om plats vid alla församlingens kyrkogårdar. Det är bara den i Garpenberg som blir svår att utöka mer, på grund av berget som ställer till det lite för oss.
För några år sedan var Hedemora kyrkogård nominerad till priset Årets park på mässan Elmia Park.
– Hedemoraborna slöt upp och röstade på oss. Kyrkogården engagerar många, vi får mycket beröm för att vi har en så fin kyrkogård, säger Sara Nilsson.
När ska den uppdaterade kulturhistoriska inventeringen vara klar?
– Vi tar fram informationen om personerna som är gravsatta här under året och sedan lämnar vi över det till Dalarnas museum. Förhoppningen är att allt ska vara klart under 2025, säger Sara Nilsson.
