En söndag 2010 åkte Emil med sina vänner i en bil efter att ha festat en hel natt. Emil och hans vänner kände sig överordnade. Odödliga och som att tiden inte existerade.
– Det jag inte förstod då var vad som skulle komma, berättar Emil.
Från bilen ser gänget en av Emils gamla vänner.
– De tyckte att min kompis hade gjort bort sig och gått över gränsen. Nu skulle han få ta sitt straff. Jag försökte avvärja detta, men de hade redan bestämt sig för att han skulle straffas, berättar Emil.
Misshandeln av vännen slutade i en knivskärning. Vännerna stoltserade med den blodiga kniven, men över Emil sköljde en känslostorm.
– Jag blev först helt iskall i kroppen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var som att jag var inklämd mellan två världar. När bilen började rulla blev jag fly förbannad.
Emil bad om att bli avsläppt, vilket var början till slutet av det kriminella livet för Emil.
– Här började jag känna att så som jag levt vill jag inte leva.
Att dra sig ur var dock svårt och tog ett par år.
– Våldet ökade. Det var knivslagsmål och en kompis avrättade två personer i Borlänge och sitter idag på livstid. I denna värld hade jag ”bara” hamnat i.
Avstampet blev en flytt till Norrtälje och en önskan att få hjälpa andra ungdomar.
– Det jag inte förstod då var att jag var tvungen att hjälpa mig själv, konstaterar nu Emil.
Under en utbildning fick Emil chans att reflektera över sitt liv och varför han hamnat där han hamnat. Efter att hans föräldrar separerat flyttade Emil med sin pappa till Idkerberget där han började i första klass.
– Min pappa köpte mig en cross och man kan tänka sig att det blev ett plåster på såret, men den drog till sig äldre kompisar, förklarar Emil och att han då, vid sju års ålder, rökte sin första cigarett och introducerades för porr.
– Det kan man också se som ett slags våld, en grov syn på sexualitet.
Emils föräldrar hittade tillbaka till varandra, men han upplever året som de var skilda som väldigt långt. När Emil var tio år började Emil på Vinsboskolan, vilket var tredje skolan på tre år.
– Det blev hela tiden nya sammanhang och en rotlöshet, men jag har alltid tyckt om när det händer något nytt och det är spännande med nya situationer och människor.
Läs en enkät om vad Ludvikabor svarar på frågan: Finns machokultur i Ludvika?
Emil kommer fortfarande ihåg sin första dag på skolan och den första vännen som han fick, en kille som var ett år äldre än Emil och som bestämde över de andra killarna.
– Han bestämde vad vi skulle göra på rasterna. Ibland blev det bra och ibland inte så bra.
Tiden gick och nu i efterhand kan Emil konstatera att han blivit precis likadan som vännen.
– Det var jag som slog innebandyklubban i knävecken då jag kände att någon gjort mig till åtlöje. Ilskan växte fort i mig. Mitt sätt att uttrycka mod var att ifrågasätta. Jag ifrågasatte lärarna när vi skulle göra något.
Emil minns tillbaka på ett tillfälle då han fipplade med en telefon på lektion och läraren sa ifrån.
– Men jag lyssnade inte och det var som att modet byggdes upp och jag kände att jag inte kan tappa masken inför mina kompisar. Så jag fortsatte till läraren rusade ut ur rummet.
Efter några minuter kom rektorn in till klassen för att ta med Emil.
– När jag mötte lärarens blick så såg jag att han gråtit. Där och då hade jag vunnit något, som jag inte förstod vad det var, men jag hade förlorat en del av mig själv för jag ville inte vara elak.
Det som blev slutet på Emils upproriska stil var när en stor man, tillika lärare, som slog näven i bordet.
– Jag kan komma ihåg det än idag för när jag säger det får jag gåshud över hela kroppen. Det var som att något sköljdes av mig och axlarna åkte ner och jag kunde slappna av för första gången under min tid på högstadiet. Min lärare lämnade inget utrymme för en massa skit och lärde mig att gränser är kärlek, men då förstod jag inte att ett nej kan vara någonting bra som hjälper dig.
– Machokultur är en rädsla för att visa sårbarhet. Att tappa masken var något jag hade otroligt svårt för.
En machoman lever i samhällets utkant och följer varken normer och regler. Därtill är ofta missbruk involverat, förklarar Emil och berättar om sociologen Raewyn Connell och hur hon klassat in män i olika kategorier; överordnade män i maktposition, som ofta använder våld eller ett aggressivt beteende, vilka upprätthålls av de ”delaktiga männen”.
– Vissa anser att Donald Trump besitter dessa egenskaper, påtalar Emil och att Zlatan Ibrahimović ofta nedvärderar andra samtidigt som han har ett narcissistiskt perspektiv.
Läs mer om Emil: Bär kettlebells på Stadsloppet för att uppmärksamma psykisk ohälsa!
Emil arbetar på Kyrkskolan i Ludvika som socialpedagog och ser ofta killar som använder sig av machobeteenden.
– När pojkar eller män söker mod, styrka eller visdom, men i stället hamnar i sexism, rasism, homofobi och ett aggressivt beteende.
Emil tycker att ett problem är att det talas för lite i skolan om hur man sätter gränser och att den som inte sätter gränser blir en oberäknelig person. Förstärkning av önskvärda beteende och gränssättning tror Emil är en nyckel till framgång i kombination mer kärlek och ett inbjudande sätt.
– När jag var 21 år levde jag mitt emellan två rivaliserande mc-gäng och spelade ett farligt spel då jag gjorde business med båda.
I den situationen var dock aldrig Emil rädd.
– Jag använde kärlek och tror att projicering av kärlek är det enda sättet. Jag kan inte möta eleverna med aggressivitet, konstaterar Emil som dock tipsar om att gå upp i energi för att bryta en persons beteende och att därefter gå ner till ett lågaffektivt bemötande.
