Han har dukat upp med hjärtformade pepparkakor och te. Slår sig ner på en stol vid köksbordet; säger att han är pensionär och inte längre har bråttom. I huset har han bott i närmare 40 år.
Åke Steinholtz tar ett djupt andetag och börjar berätta om sin före detta fru Agneta som dog i cancer. Och så om sin nyfunna kärlek – Anette.
Men först en bakgrund. Agnetas cancer började som bröstcancer, men fick spridning i hela kroppen. Hon kämpade med den i två och ett halvt år tills det inte gick längre.
Åke beskriver tiden som dyster, med långdragna cellgiftsbehandlingar och ett hus med neddragna persienner.
Även han drabbades av cancer i prostatan, men efter behandling med strålning och tabletter har den inte återkommit.
För Agnetas del var det värre. Cancern vägrade släppa taget och hon visste att hon skulle dö.
Samtidigt, säger Åke, uttryckte Agneta oro över hur det skulle bli för honom.
– Hon sa att det var helt okej att jag gick vidare. Hon bjöd på det. Det var den finaste gåva jag kunde få.
Perioden från dess att Agneta blev sjuk och skedet efter hennes bortgång var full av sorg och saknad, men efter en tid beslöt sig Åke för att skaffa sig en ny livskamrat.
– Jag kommer inte sitta här på min kammare och må dåligt. Det skulle aldrig Agneta ha velat. Jag kände att det var svårt att vara ensam och bestämde mig för att göra vad jag kan för att träffa någon.
I november 2022 tog han steget ut i dejtingvärlden och skaffade ett konto på Tinder. Men dating på 2020-talet var något helt annat än på 1970-talet, då Åke var 19 år och träffade Agneta.
– Tinder var en märklig historia som jag aldrig upplevt förr i mitt liv. Man skulle svepa höger och svepa vänster. Jag fick kontakt med ett antal kvinnor och det vart ett allmänt chattande men vi sågs aldrig.
Efter några vändor dök trots allt den rätta upp. Hon hette Anette och bodde i Sala.
Det var en tids chattande på Tinder. Sedan träffades hon och Åke i januari 2023. Anette bjöd på lunch på restaurang. Därefter gick det snabbt.
– Det sa klick. Vi fastnade för varandra på en gång.
De hade ett gemensamt intresse för folkmusik och efter lunchen gick de hem till Anette, tog fram sina fioler och började spela.
– Det var jättefint, vi möttes i musiken. Jag tror inte vi var ifrån varandra en enda dag från januari till augusti. Allt stämde så himla bra på en gång.
Vad var det du föll för?
– Vi tänker likadant och har samma värderingar. Vi märkte till och med att vi kunde göra musik tillsammans. Vi kunde engagera oss i samma låt och tänka på samma sätt.
Som en kärleksgåva till Anette skrev Åke en polska. Sen blev det en andra – och nu är en tredje på gång. Åke är uppenbart nyförälskad och superlativen är många.
– Anette är otroligt öm och kärleksfull. Hon är frispråkig, rakt på sak och väldigt lätt att tycka om. Vi har en nära kärlek, ingen distans.
Har du några tips på hur man får kärleken att hålla?
– Att man är öppen och känner av varandra. Ett förhållande bygger på ömsesidighet i allt. Det är viktigt att man släpper fram varandra.
På julafton förlovade sig paret och till sommaren blir det bröllop. Trots den stora lyckan har Åke inte glömt sin första hustru och tiden de hade tillsammans.
– Agneta finns kvar i mig men nu har det övergått från sorg till glada minnen. Jag tittar på bilder och minns sådant som var roligt.
Åke menar att kärlekarna inte konkurrerar med varandra. De har var sin plats i hans liv.
– När Anette flyttade in här tänkte jag att, nu startar vi på nytt. Hon har aldrig pushat eller tryckt undan mina känslor, men jag har hela tiden tänkt att det här ska bli ett ”vi” och att vi inte ska ha en massa saker framme som påminner om mitt förra äktenskap, säger Åke.
Han har just avslutat sin kopp te när Anette, som suttit i ett digitalt jobbmöte, tittar ut i köket.
Tillsammans med Åke river hon av ”Netts första polska” – låten som Åke skrivit till Anette. Senare på kvällen ska de i väg och spela med Avesta spelmanslag.
Anette Andersson berättar vad hon tycker om hos Åke.
– Allt. Han är otroligt snäll och omsorgsfull. Vi talar samma språk på många sätt. Jag hade en utopisk bild av att träffa en spelman med sunda värderingar som varit fackligt engagerad. Och han fanns! – i grannbyn.
